Varje år, en dag om året, kommer barnen hem med en broschyr och läxar upp mig om barnens rättigheter i samhället, BRIS. Jag slutar stryka deras kläder och tittar upp från ångorna från strykjärnet som fått mina ögon att tåras.

”Vadå barnens rättigheter? Ursäkta mig! Varje dag är en dag då ni uttrycker era rättigheter.”

Upp till kamp föräldrar. Nu startar vi VRIS, Vuxnas Rättigheter i Samhället.”

”Men morsan, jag vill att du stryker lite bättre rynkorna från fickorna på mina favvisjeans.”

Den moderna föräldern är en modern variant av Askungen. Vi sliter häcken av oss för att tillgodose styvsyskonens, det vill säga våra barns, alla små nycker och vinker, medan vi drömmer om en kväll på balen, i modern tid översatt till pensionen. Om jag startade föreningen VRIS, skulle jag ta upp följande rättigheter:

Rätten att få ta en kopp kaffe i lugn och ro på morgonen samtidigt som man läser tidningen

Så fort klockan väcker en börjar kampen mot den onda djävulen, tiden. Tre barn ska väckas och först fyller jag en kopp kaffe samtidigt som jag plockar disken och lägger en ny tvätt i tvättmaskinen. Ett barn har alltid kissat i sängen och då ska lakan och täcken bytas. Samma barn ska kastas in i duschen och sedan släpas ut ur duschen. Två andra barn ska först väckas varsamt med ljuv mammaröst, fem minuter senare med mindre ljuvlig röst och en kvart senare låter man och ser ut som Freddie i ”Nightmare on Elmstreet” och då stiger de resterande barnen upp alldeles frivilligt. Tre barn ska utfordras och ett barn gnäller minst en kvart om det dåliga frukostutbudet vilket påminner en om att man snart vill skicka ett stort paket till Afrika innehållande… ett av barnen med poststämpel och allt. Med röda trötta ögon förklarar man att det finns tre sorters flingor, ägg, bacon och tre sorters bröd och två pålägg, oboy, juice, saft, mjölk och tack mamma tar en liten whisky. Då frågar alltid någon om lilla mamsen kanske vill steka pannkakor och då ropar alla ja vid bordet. Alla ropar ja utom mamma som fortfarande har hårborsten i håret, tandborsten i munnen och står i trosorna fem minuter innan hon ska vrålstarta bilen vars växellåda snart inte klarar av att gå från 0 till 100 på tre röda. Jag har redan slitit ut två bilars koppling och växellåda. Undrar hur mina blodartärer och vener har det?

Rätten att få disponera mina egna pengar

Jag jobbar, alltså lever jag. Nänä, du jobbar för att skolan ska ha sitt, banken, staten och så den största utgiftskällan barnen. Visste ni att barn kostar flera miljoner att ta hand om från nyfödd tills de fyller 18 år. Nej tack, jag vill inte ha barn. Jag tänker bli miljonär. När allt är betalt och de sista lapparna ska fördelas mellan mat och bensin och div. hushållsutgifter, kommer en lapp från skolan som omkullvälter allt. Barnen ska på kalas och de ska på friluftsaktiviteter eller till bowlinghallen. När min äldsta son gick i första klass fick han fyra kalasinbjudningar under en helg. 600 spänn, gick åt för rätten att få kuta runt i en gympasal och trycka i sig fem kilo godis som han måste jobba bort genom att senare under natten klättra på tak och väggar.  Om alla barnen får en lapp hem att nu ska hela skolan åka skridskor går mitt blodtryck upp till 200/140. Barnen vill bara ha märkesskridskor för endast några timmar i skridskohallen. Veckan därefter ska hela skolan åka skidor i Sälen. Åh, vad det ska bli roligt tycker skolan. Barnen tycker det också. Själv börjar jag googla hur mycket ens äggstockar kan vara värda på svarta börsen.  Jag har hört att skandinaviska ägg säljer bra i USA.

Rätten att få sova

Sova är det sista man gör som förälder. När det blir helg har du sex pojkar på andra våningen som sitter och LANAR och får elmätaren och elbolaget att studsa av glädje. Det dricks cola och chips och barnen ropar: ”Jag dog igen.” Jag dör om jag inte får sova. När sömnen äntligen hittat en väcks man av väckarklockan, för då ska man med minstingen på barnsim. När det blir vardag igen hurrar man för att man får återgå till sina sextimmars sömn.

Rätten att få svära

Ni hörde mig rätt. Om det ska vara min klubb, VRIS, och jag dess ordförande har jag rätt att införa vilka jävla rättigheter jag än vill. Jag kräver rätten att få svära på alla möjliga språk inklusive i tungomål. När mina två minsta gick i förskola fick de skriva på ett papper, inklusive vi föräldrar, att de inte får svära varken i skolan eller i hemmet. Jag försökte förklara för förskolan att svärord bara är ord, det vill säga kraftuttryck, men icke. Barnen kringgick detta och sade istället fy farao och häll vete i säck, på dagis. Hemma blev det sport i att trycka så många svärord de kunde i en mening. Det blev lite som ordet smurf. Nu har jag smurfat en smurf. Jag kände mig kriminell, som en brottsling, när jag svor hemma och tittade mig både till höger och vänster när jag använde mig av fula ord.  Barnens skolväskor var säkert riggade med avlyssningsapparater, som skolan skulle plocka fram när det var dags för utvecklingssamtal.  Jag kunde andas ut först när barnen bytte skola, för de hade ingen svärklausul. Jag undrar om det är ett brott mot yttrandefriheten och får verkligen barn skriva på kontrakt, visserligen med kryss för de kan inte skriva. Vad händer om modern vägrar skriva på?  Åker barnen ut ur den kommunala skolan, kyrkan och pärleporten? Om jag tappar en hammare på min tå eller i mitt fall snubblar jag över hantlarna som dräller i hela huset. Vad ska jag säga? Fy bubblan. I h-e heller!

Rätten att inte drabbas av tinnitus

Barn kan av naturen inte reglera sin ljudvolym och därför kan de skrika i ens öra mitt i natten för att de har drömt en mardröm eller bara för att de vill. De kan också skrika för att kläderna sticks, sitter fel, har fel färg, de är trötta, de är hungriga eller de inte får sin vilja fram. Jag önskar öronen kunde stängas av när ljudvolymen gick över en viss decibel. Tänk vad skönt det skulle kunna vara. Världen skulle bli en mer harmonisk värld att leva i.

Rätten att få äta något annat än ketchup med lite makaroner och köttbullar

När jag blir stor, det vill säga när mina barn flyttar hemifrån, kommer jag aldrig att laga snabbmakaroner, färdigstekta köttbullar som luktar prutt när man öppnar förpackningen, fiskpinnar och pulverdillsås, pannkakor, och pulverpotatismos så länge jag lever.  Som förälder måste maten gå undan ibland innan barnen faller gråtfärdiga ihop av sömn fortfarande påklädda i en blöt snöpöl på hallgolvet. Min tonårsson kan tömma hela kylskåpet tio minuter innan maten står på bordet och sedan äta två portioner till. I vissa familjer räcker det inte med att laga en rätt, då alla äter olika sorters mat. Har de åtta spisplattor istället för fyra?

Rätten att få disponera min tid

Barnen lever i små kejsardömen och skriker ut små kommandon då och då. Jag har högst fem timmar på kvällen att portionera ut mellan de olika hushållsuppgifterna och resten tas på sömnkontot. När man håller på att somna stormar barnen in och säger att de glömde säga att:

–           De måste baka kakor till nästa dag som de ska sälja. Kan lilla mamsen baka cupcakes och sedan säga att det var barnen som gjorde dem?  En sort ska vara laktosfri, en annan glutenfri, en tredje fettfri och en fjärde sockerfri. Kan man inte köpa gula Eldoradomuffins (oops nu blir jag stämd). De innehåller inte något animaliskt eller något från växtriket. Jag kan dekorera dem med grön lasyr, dödskallar, vilket är precis vad jag kommer att bli om jag inte får sova.

–          Ett av barnen har ett stort prov imorgon och kan du snälla repetera franska revolutionen med henne. Klockan är ju bara elva. Det är bara 80 sidor och hon har inte börjat än. Kan inte lilla mamsen läsa igenom allt och sedan kort sammanfatta den med tre ord. My life sucks!

–          Varför har inte vår familj knackat dörr och sålt salamikorvar inför skolresan. Det är fusk om vi köper dem själva. Salamis kan bli hårda tillhyggen i orätta händer. License to wear salami.

–          Varför ligger favoritträningsbyxorna i tvätten? Jag vill ha dem eller så skolvägrar jag. I går skolvägrade du för att luggen låg åt vänster istället för höger, i förrgår för att mobilen bara var 97% laddad. Du måste ta skolan på stort allvar.

Det här är bara några av de rättigheter jag som vuxen med barn kräver. Jag är villig att lägga ut kravlistor på olika ställen i samhället där föräldrarna hänger på såsom: apotek och mataffärer. Man kan även hitta föräldrar på femminuters-parkeringen vid skolan där föräldrarna håller motorn i gång, för att de små älsklingsgrynen inte ska frysa ihjäl då det tar minst en halv minut från skolentrén till den uppvärmda bilen. Sedan skulle jag också vilja ha en dag i kalendern, gärna midsommardagen då man helst vill att barnen ska tala med små bokstäver. Till tradition borde en bricka med samarin, magnecyl och en kopp kaffe överräckas av en av representanterna för det unga folket för att överbrygga klyftan mellan vuxen och barn.

Advertisements