Årets mamma
Årets mamma

 

En del tar moderskap som en tävling som ska vinnas. Så fort ägget har blivit befruktat går startskottet för tävlingen Årets mamma.  Helst ska hon också skapa avundsjuka hos andra mammor och så split i systerskapet.

En perfekt mamma är inte bara snygg. Hon är vältränad och ser ut som tagen ur en modekatalog om du så drar upp henne ur sängen mitt i natten. Du skulle aldrig lyckas se henne med byxorna neddragna. Hennes hem är perfekt och hon har alltid det senaste. Om hon inte har det senaste är det för att det senaste inte var något att ha. Hon följer inte bara modet utan hon är den som modet följer. Hon är först med allt.

Hennes barn är perfekta. De är välklädda, välartade och får bra betyg i skolan. Hennes man tjänar bra och bättre än henne, för feminism och bränna bh-ar är inget för denna kvinna som i hemlighet vill stå i köket och baka cupcakes. Eftersom hon är så duktig måste hon offra sig och ta vd-jobbet för ingen klarar det bättre än henne och vem ska vara ordförande för biståndsorganisationen om inte hon. Alla vill ha henne, för hon är perfekt, och med en lugn och sval attityd tar hon hand om hem, familj och företag. Alla hurrar för denna kvinna.

Och sedan kommer resten av befolkningen, inklusive jag, som morrar så fort de får syn på en ”perfect mom”. Jag tror hon är för bra för att vara sann. Om man skrapar på fasaden kanske det kryper fram en ödla, en ur serien V, en alien med människokostym. Jag vill inte tro att hon finns på riktigt och att det bara är jag som suger på att organisera hem och familj.

Jag har träffat många mammor som håller uppe sin perfekta och lyckliga fasad. En dag skulle jag hämta min dotter från en perfekt familj. Jag hade hastigt kastat på mig paltorna och sprungit bort till dottern ett kvarter bort. När jag kommer dit stelnar blodet i mig och jag saktar ner farten. Det är något konstigt här. Brevlådan lutar inte, det finns inga löv på gräsmattan och det finns inte en massa bra-att-ha skräp på trappan som barnen älskar att dra hem från skogen såsom en död igelkott, en stor gråsten, en gummistövel ur ett gummistövelpar och en påse med kattsand som skulle slängas, men av en underlig anledning hamnat på trappan. När jag ringer på dörrklockan hörs ett melodiskt ding-dong. Det är ingen som rusar fram och flämtande öppnar dörren med röda fläckar på kinderna efter att ha jagat ungar i långa rader. Efter en stund, medan jag funderar på om jag hamnat i en parallell värld, öppnas dörren av en lång, blond och sval dam i min ålder. Då vet jag att jag har hamnat i en parallell värld. Hon har perfekta lockar och hon tittar på mig fundersamt samtidigt som hon försöker placera mig i ett fack, galen förrymd kvinna eller försäljare utan någon att försälja. ”Jaaaaa?” Hon får inte ens en rynka i pannan när hon höjer ögonbrynen. Jag stammar fram: ”Jag ska hämta min dotter.” Hon tittar fortfarande på mig och verkar inte förstå vad jag menar. ”Min dotter skulle leka med din dotter och nu är jag här för att hämta henne.”

Medan vi talar hörs det klassisk musik i bakgrunden, inte det vanliga dunka- dunka och krasch. Deras hund står vid sidan av henne och har tidigare studsat till lite glädjefyllt och nu står han där och viftar på svansen med vidöppna ögon och flämtande mun. Till och med hunden är väldresserad. Min dotter smyger sig fram bakom kvinnan och vinkar blygt, som om hon hörde till kungafamiljen. ”Hej mamma!” Jag tittar på min dotter och undrar om det är samma flicka som i morse fick ett nervöst sammanbrott i hallen. Hjälp! Hon har blivit hjärntvättad. Medan jag väntar på att min dotter ska ta på sig ytterkläderna smygkikar jag in och ser att allting ligger i perfekt ordning. När vi går ner för yttertrappan tittar jag in i dotterns rum och blir förfasad. Två barn har lekt därinne och det finns inte en rynka på sängöverkastet, hårborstar på golvet eller kringslängda böcker och kläder. Min dotter får definitivt aldrig leka med deras barn mer. De kanske är aliens och kommer att ha henne till lunch.

Allvarligt talat så blir jag vettskrämd när jag ser perfekta människor. Hur fungerar de? Går de och ställer sig i ett hörn, stänger av sig och laddar om när ingen är där och interagerar med dem? Är de egentligen robotar som känslokallt smyger sig fram och suger upp leran i hallen, spacklar sprickan i taket, klipper fönsterväxterna till små bonsais och suger blodet ur andra människor? Ibland blir jag bara så avundsjuk att om jag hade en hink med falu rödfärg bakom ryggen på mig, skulle jag sparka till den så att den flyger in som en rekyl och studsar mot väggar, tak och golv och får deras hem att se ut som en Jackson Pollock-tavla där rött möter vitt.

Jag blir konstig när jag träffar sådana människor och ännu konstigare blir mina uttalanden. Av någon anledning blir jag en riktig white trash mamma.

Den perfekta mamman:  ”Jag köper aldrig färdigmat. Jag lagar alltid allting från grunden. Jag gör min egen buljong genom att koka märgben som jag köpt från den ekologiska köttbutiken. Jag vill helst vara vegetarian, men min man bara älskar kött.”

Jag: ”Varför laga mat när det finns frysdiskar och mikron är till för att tina mini-pizzor med. Lite asbest och konserveringsmedel har väl ingen dött av. Det är bara bra för immunförsvaret.”

Den perfekta mamman: ”Jag blev tvungen att ta det här jobbet eftersom jag blev headhuntad. Jag hade den bästa CV:n de någonsin har sett. Vår nanny och kock är som en del av vår storfamilj. Vi går till kyrkan varje söndag tillsammans.”

Jag: ”Jag visste inte att man kan tillbedja Satan tillsammans. Jag älskar mitt låg-lönejobb och jag fick den då ingen annan ville ha den. Jag får ta med mig så många hamburgare, pommesfrites och toalettpapper jag bara vill från jobbet.”

Den perfekta mamman: ”Vår fina Mercedes har allt. Den är lyxutrustad och kan ta oss hem till Djursholm på nolltid. Bilen bara är jag.”

Jag: ”Vår Simca från bilskroten, den skriker jag. Den har också allt: fyra säten, fyra däck, handbroms och ratt.”

I sådana situationer måste min man ta över kommandot och knuffa mig därifrån innan jag börjar dra fjädrarna ur den andra hönan. Jag vill ju bara se om det finns något under masken, något grönt och med fjäll.

 

Advertisements