brädspel

Har du funderat på varför en del glider livet igenom medan andra tycks traggla sig fram i lera och djupsnö? Det är för att livet är som ett brädspel.

I ett klassiskt brädspel kastar man en eller två tärningar och därefter får man gå på en snitslad bana till mål och den som kommer först dit vinner BIG TIME. För att göra spelet lite svårare finns det även chans-kort man får dra, där man antingen åker tillbaka några steg eller får gå framåt några steg. Vissa har alltid tur i spel, de kan bara inte förlora, och vissa har alltid tur i livet.

Du står på första rutan och spelet har precis börjat. Du har flyttat hemifrån och du hyr en liten lusig lägenhet i andra hand i Göteborg, visserligen i Kortedala, men du är glad för att du slipper från gnatet och tjatet hemifrån. Lycka för dig är att boka tid i tvättstugan och titta på TV hur länge du vill. Det du inte vet är att du har kastat din första tärning. Du är så himla glad för nu har livet äntligen börjat. Sneglar du snett åt vänster ser du en annan tjej som kastade en sexa och sedan glider raka vägen in i en bostadsrätt i innerstan som hennes föräldrar sparat till sedan hon låg i magen. Men du bryr dig inte för livet går framåt. Du får vara med i spelet och du ser målet framför dig, visserligen långt borta men ändå uppnåeligt. Det känns som om du är en stekare ända fram tills du hamnar på rutan där du drar ett chanskort. På ditt kort står det ”du förlorar ditt jobb, backa fyra steg tillbaka och stå över två kast”. Vad i h-e? Allt gick ju så bra. Nästa gång du får kasta har alla andra avancerat framåt, medan du själv inte ens har nått till första kröken. Gången därefter får du en etta på tärningen och du betraktar en medspelare surt för att han är tre steg ifrån mål. Han drog kortet ”Du vinner på Spelkodlotteriet. Gå 20 steg framåt.”

När man har barn handlar det hela tiden om att röra sig framåt och inte fastna på taskiga kort. När livet börjar se ljust ut och du börjar planera att köpa semesterhus utomlands, visserligen om 20 år men ändå, drar du ett taskigt kort och du är tvungen att öppna plånboken och se hur besparingarna går upp i rök. Du tänker att det gör inget, för du har ändå kommit ganska långt framåt och det finns lite sparande kvar. I nästa tärnkast drar du ett nytt dåligt kort och får backa nästan ända bort till starten. Det enda man har gjort är att dra ”familjeprojektet” framåt och försöka vinna spelet. När du ska kasta nästa gång har ett av ens barn ätit upp tärningen och man får helt enkelt vänta tills den kommer ut den naturliga vägen. Då börjar du snegla avundsjukt på motspelaren som dragit kortet: ” du flyttar som miljonär till Monaco efter framgångsrik sportkarriär”. Varför fick inte du dra det kortet?

Sedan finns det sådana som fuskar sig igenom hela spelet och kastar tärningen när ingen ser på och flyttar sin gubbe ett steg för mycket hela tiden, som har kollat igenom hela högen med chanskort och placerar de så att han alltid får de bästa. Om han ändå råkar dra kortet ”Du får en skattesmäll för odeklarerade vinster, var god betala 3 000 000 kr och backa genast 20 steg bakåt”, svarar han: ”Vad, jag? Det var inte min tur. Jag stod inte där. Det måste stå fel här. Förresten, är det någon som har sett mitt pass?”

Mina tärningskast har det senaste året varit av den blygsamma sorten, riktiga lågoddsare och på chanskorten har det stått:

  • Bil nr 1 pajar och lägger av mitt i ett fält på landet där inga GPS når dig. Du får oväntat skjuts av en som passerar, den andra efter dig den dagen. Bilen är alles kaputt och får åka ambulans till verkstaden. Den snälle reparatören vill bara ha 3000 kr.
  • Din vedpanna går sönder och trots att de flesta eldar med ved på Gotland finns det inga ”vedpannekunniga”. Efter tre veckor utan varmvatten och värme hittar du äntligen en leverantör i Skellefteå som är villig att skicka dig prylarna för en nätt summa på 1700 kr.
  • Hydroforen, en himla viktig sak som drar upp vatten från brunnen, har gått sönder och tuggar fradga. Rörmockaren kommer och lagar efter två dagar av djup ångest och tar bara 2000 kr för en ny.
  • Hela ön har drabbats av fiberyra. Låt oss som mullvadar gräva upp matjorden, fornlämningarna och elkablarna för det överkomlig priset 14 000 kr, nej vänta 17 000 kr, hmm 20 000 kr.
  • Bil nr 2 lägger av mitt på bilvägen i värsta snödagen och rör sig inte en meter, för kopplingen är helt död. Det går inte att bo på ett ställe dit inga bussar når annat än en gång på morgonen och en gång på kvällen och aldrig tvärsöver vägarna som alla leder till Roma. Alla måste ha två bilar per skalle så det får bli en ny bil. Var god betala handpenning 11000 kr.
  • Mannen i huset gnisslar ner tänderna och har plötsligt bara rötterna kvar. Varför inte laga tänderna så att vi kan gnissla lite till. Sluträkning: 10 000 kr.

I somras trodde jag att jag hade dragit chanskortet ”Din brunn sinar efter att diskmaskinen, tvättmaskinen och duschen gick i ett i den värsta torkperioden. Vattnet blev lite surt och drog bort till grannen i stället. Gå med slagruta och borra en ny till en kostnad av 120 000 kr.” När den sista droppen vatten rosslade sig fram i rören tillsammans med ett ton grus från botten av brunnen fick jag ”psykbryt minor”.

Eftersom jag redan har dragit alla de taskiga korten borde det väl på följande stå:

  • Du får 10 000 kr extra i lön som tack för att du alltid är glad, trevlig, ställer upp och jobbar från morgonsol till kvällsrodnad.
  • Huset du sitter på, sitter på ett oljefynd.
  • Hon som skickade det trevliga refuseringsbrevet från bokförlaget har kommit på andra tankar och erbjuder dig ett förskott på en miljon kronor om du skriver på ett avtal med dem.
  • Du vinner på skraplott och får 25000 kr varje månad i 25 år.

Om dessa kort inte snarast dyker upp kommer jag att misstänka att någon har ätit de bra korten eller gömt dem i sin ärm. Jag vill ha dem, NU GENAST. Och mamma, fråga inte varför jag är ständigt pank. Det är vid det här laget ganska uppenbart: Jag suger på brädspel!

Advertisements