Uppgradering barn

2004, det vill säga ett år tidigare, hade jag fått mitt bästbästa jobb någonsin och livet lekte som aldrig förr. Mina två barn hade blivit självgående och var relativt lugna och harmoniska. Jag hade också precis klarat av utbildningen till tillverkningsfarmaceut och kunde börja tillverka cytostatika, cellgifter. Ett gäng vänner från jobbet skulle ut och fira att det var helg och jag hängde på. En cider, blev till ytterligare en cider. Tidig morgon när mannen låg bredvid mig blev det lite mer än mysmys och jag svarade: Det är lugnt. Säker period. I min morgontrötta och lite väl vimsiga hjärna kunde jag tydligen inte få ett plus ett att bli två.

 

När mensen uteblev fick jag panik. Eftersom jag inte kunde kliva runt på apoteken inkognito, då jag själv jobbade i en, skickade jag min mamma att inhandla graviditetstester. De 11 dagar som följde var riktiga nagelbitare. Jag hann avverka sex graviditetstester innan den sjunde svarade: ”Du är obönhörligen gravid, på smällen, en bulle i ugnen, capiche? ” Vad gör jag? Jag går med skakiga knän till jobbet. Det var min tur att tillverka cytostatika och är man gravid bör man inte göra det, då det finns en risk att cellerna inte vill dela sig som de ska om man skulle råka bli exponerad för cellgifter. Det var bara att kliva fram till chefen och erkänna att man slarvat. I tre timmar grät jag, medan chefen försökte trösta mig:” Ja, men du har ju redan barn. Det är väl inte så hemskt.” Jag kunde inte smussla med min graviditet och låta magen bara växa, utan alla följde mitt tillstånd från första dagen.

 

Jag hade inte tänkt ha tre barn, för två är perfekt för en vanlig Svensson. Jag ville inte bli som de där morsorna som hade ungar hängande från alla fönster, och där minst en tvååring gick barfota på bilvägarna och spottande kastade sand på bilarna. Jag hamnade i en fyra månaders kris och bölade så fort någon sa bu till mig. Jag skämdes enormt. Vi är redan flera miljarder på jorden och blir det inte lite väl trångbott? Jag hade också precis bytt ut min fina pyttenuttiga bil till en större familjebil och jag anklagade den högljutt för att ha gjort mig på smällen. Vi hade köpt ett hus och det stod ett tomt rum som bara väntade på att få en hyresgäst. Med andra ord var det inte mitt fel att jag är så kass på familjeplanering.

 

När magen blev större och den lilla började sparka omkring där, var jag skamfyllt glad över det växande fostret. Tänk att jag skulle få vara med om det här igen. Jag njöt av alla ensamma stunder, jag och min mage, som jag klappade vid tv-soffan. En tanke gnagde i mig. Jag har fått två lugna barn, men skulle jag ha samma tur igen? Jag bad att Gud kunde vara så vänlig och skicka ett snällt barn den här gången också. Det fick jag, men jag hade glömt att ett snällt barn kan vara livligt och busigt. Mitt lilla busfrö är den goaste man kan tänka sig, men som en virvelvind går han igenom ett rum och låter  inget stå kvar på sin plats.

 

Jag blev en bättre människa när jag blev trebarnsmamma. Förut hade jag trott att jag hade två vackra fina, trevliga och ordentliga barn för att jag själv var en så superb mamma. Nu vet jag att barn också har sin egen vilja och att det inte alltid harmonierar med resten av familjen. Självklart ska man uppfostra barnen, men vad gör man om man har fått en liten Emil i Lönneberga på halsen som ler så där supersött så fort han klippt sönder gardinerna eller penslat röd nackellack över de nytapetserade väggarna.

 

Det är inte alla som klarar av att vara flerbarnsförälder. Det är som Darwins evolutionsteori: Endast de bäst utrustade överlever medan resten knaprar hisp-piller. En flerbarnsförälder kan inte vara för regel- eller detaljstyrd, inte gå upp i atomer för att det är en brun rand på wc-stolen, golvet och väggen. Du måste kunna hantera kaos och segla över den med en lugnt och överseende leende. Om du inte ska göra karriär som oavlönad städerska och butler måste du klara av att hantera damm under soffan, grus i skorna och döda husdjur, såsom gråsuggor, daggmaskar och spindlar i din smyckeslåda. Ett barn dör inte heller om han inte får sin favoritmat på stubinen.

 

Känner du dig lockad att skippa mensen i nio månader, flera gånger om, bör du noga tänka igenom ditt val. Det är inte precis som att du kan lämna tillbaka barnen med ett kvitto, där det står: ”Kan lämnas tillbaka i obruten förpackning inom 8 dagar.” Här är några saker du bör tänka över:

 

  • Du kan inte hålla barnen handen när ni går över gatan. Du har inte mer än två händer och såvida du inte ska ha ungarna i ett snöre som von Trapp-familjen, måste du lära dina barn att trafik är farlig och att du inte får ångest så fort det är en vägövergång utan trafikljus.
  • Ett fyllt kylskåp innebär inte nödvändigtvis att du inte behöver handla förrän om ett par dagar. Det där är bara förrätten. Lär dig att hantera en överfull köpvagn och bygg en jordkällare på gården.
  • En liten picknick med hela familjen kräver månader av förberedelse, som en förlovningsfest, och när ni äntligen är på väg spyr barn nr 3 från far nr 2.
  • Räkna inte med att bli bortbjudna hela familjen. Alla har inte ekonomi att bjuda in en hel nation för söndagsstek.
  • Vanliga hus är inte dimensionerade för mer än två barn. Trångboddhet är bra, då barnen lär sig att dela med sig. Slott eller herrgård är inget alternativ för den vanliga familjen.
  • Det orangea kuvertet du får av PPM: släng den direkt. Du blir inte premierad för att du fyller ett helt knattelag. Lär barnen tidigt att de ger sitt tionde till dig när de börjar stå på sina egna ben.
  • Räkna med att något av barnen kommer att gå i terapi och anklaga dig för sin barndom som osynlig i syskonskaran. Men hallå! Barn nummer 1 är alltid den självklara arvtagaren och den som bestämmer över alla sina syskon. Sista barnet är alltid en bebis, även i 40-årsåldern, och måste få ha mer av mamma och pappa än sina andra syskon. Resten av barnen, mittenbarnet och de som fyller gråzonen, har aldrig fått tillräckligt med uppmärksamhet. Get real and deal with it.
  • Du räcker aldrig till, så hur mycket av hushållskvoten du ska fylla är upp till dig. Disken blir aldrig färdigdiskad och tvätten blir aldrig färdigtvättad eller färdigvikt, så vad gör det om du hoppar över ett pass eller två och kollar på utbildningstv såsom ”Familjen annorlunda”.
  • Alla kan inte få sin favoritmat. Du har bara max fyra plattor på spisen och en ugn. Du har två armar och är antagligen inte utbildad kock. Hur skulle du ha hunnit med bena ständigt i vädret?
  • Du hinner inte ha koll på vad barnen gör jämt och ständigt och hålla koll på deras läxor. I överdokumentationssamhället bör en förälder ständigt läsa allt lärare skickar in och alla små ljuvliga teckningar alla barnen har gjort. Du ska ha koll på alla utflykter och picknickar, gympadojor, utvecklingssamtal, brännbollsturneringar. Jag har tre Schoolsoft-konton jag ska logga in på varje dag, ett jobbmail, ett hemma-mail, en mobil med SMS och Facebook med olika användargrupper. Jag säger bara: bli selektiv. Man måste inte alltid läsa allt och kommentera allt. Så länge jag inte får samtal från fröken är jag lugn. Jag håller inte reda på vilken läroplan som gäller och vad de behöver uppnå i alla ämnen. En förälder som liksom en supermorsa hägrar över allt med ett allseende öga hör bara till mytologin och vi som strävar mot det bränner bara ut oss. Bli en cool mamma!
  • Barn i flerbarnsfamiljer lär sig att klara sig själva. De kan mer än vi tror. En tolvåring kan smöra sitt eget bröd och en fyraåring är fullt kapabel att klä sig själv.
  • Räkna inte med att dina barn kommer att bli inspirerade att följa dina fotspår. Du har ju redan fyllt jordens barnkvot, så de kan lugnt sträva mot sina karriärsmål utan att oroa sig för att det inte finns tillräckligt med människor som kan torka deras rumpor när de hamnar på ålderdomshem.

Själv är jag en supercool och superkul mamma. Min man är så cool att han kan ligga i tv-soffan trots att kastrullerna vinglar och dinglar i disken och det bara finns en ren strumpa för barnen att dela på. Han har redan lagat mat och kan ligga och jäsa i soffan en stund. Hemmet blir inte renare för att vi gör allting på en kvart och sedan småputtrande och smågnällande bråkar över vem som gjorde vad och när. Vi gör stötinsatser i hygienavdelningen och håller resten flytande på en rimlig flerbarnsnivå. Då får vi tid över till annat kul såsom att krama barnen, kolla in en film, njuta av varandras sällskap, skriva bloggar, Facebooka och nu det senaste Instagramma. Allting ordnar sig förr eller senare och vad är ett missat föräldramöte mot att vara psykiskt välbalanserad.

 

Advertisements