Skriet

Ibland tycker jag synd om Anto, för att han är gift med en kvinna som så öppenhjärtat bloggar om deras gemensamma liv. Det brukar gå snabbt över, för delad glädje är som sagt dubbel glädje. Det händer också att jag får mutpengar får att inte lägga upp saker på bloggen. Hehehe! Jag kan snart lägga av med trippeljobbet som bloggare, farmaceut och mamma och tjäna hårda cash av att inte lägga upp saker och ting på nätet.

 

I alla fall så tycker jag extra synd om honom idag, för han har gett mig lov (som om jag ber om det!) att åka till Ullared med två tjejkompisar. Han kom på i morse att jag ska dra hemifrån på fredag och vallfärda till Gekås. ”Du kommer väl hem på lördag förmiddag?” Men snälla lilla gubben, jag ska färdas tvärs över Sverige till den lilla lilla orten Ullared en bit ifrån Falkenberg.” Ullared är nämligen hans våta dröm, de som trillar nerför kinderna när han tänker på hur mycket pengar vi grävt ner där.

 

Min mamma kallar mig för snåljåp ibland, med rätta, men det är något visst med Gekås som får mig att öppna upp plånboken på vid gavel. Det är som ett halleluja ögonblick- en väckelserörelse för kvinnor. Den första halvtimmen lägger jag inte ner något alls i shoppingvagnen och jag betraktar de andra hysteriska kvinnorna som rycker och drar i deodoranter och schampoflaskor. Jag kan ha ett lätt ironiskt och sarkastiskt leende, men det är kört för min del när jag lägger ner den första varan. Då tar den heliga anden, jag menar Gekås, och drar iväg mig på en shoppingvirvel. Jag vet inte vad jag lägger i vagnen, jag bara fäller ner varorna en efter en. Förtrollningen bryts inte förrän jag släpat hem alla de gula påsarna och Anto förfärat skriker: ”Men vad i h-e! Ett hundben, Päivi? Vi har ingen hund.” Jag måste försvara mig och piper och stammar och blinkar med nya mascaran, extra lång och thick och glamorös som på reklamen, köpt från Ullared för 34,90 kr: ”Men, men, det var ju så billigt. Vi kanske kan skaffa hund. Då kan vi köpa hundmat från Ullared.”

 

Den enda kända varelsen som kan motstå lockropen från shoppingmeckat är min mamma. Hon åkte 2,5 timma till Ullared och lika långt tillbaka. Hon hade en påse med sig därifrån innehållande två bh och ett par strumpor. ”Va? Hade de stängt?” ”Jag hittade inte något som jag behövde.” Hon har missuppfattat hela poängen med Gekås. Man handlar för att det är billigt, punkt slut. Man åker dit för att befria sina pengar och omvandla guldet till sand. Behovet, blablabla, uppfinner man senare och som ursäkt när mannen vill ha en förklaring till varför 12 gula Gekåspåsar står gömda bakom traven av vinterdäck.

 

Jag läste i en ett år gammal tidning att folk handlar i snitt för 5000 kr på Gekås vilket innebär att jag sällar mig till medelsvenssonfacket. Min första ängsliga start med den nya bekantingen slutade med 1500 kr mindre i plånboken, gången därefter ca 5000 kr. Jag har sedan första gången aldrig handlat för mindre än 3000 kr. Mitt svartaste ögonblick var när jag fullständigt ballade ur och fyllde två shoppingvagnar (strax före jul) och drog 11 000 kr på kortet. Både jag och Anto hyperventilerade: ”Men allt är ju så himla billigt.” Kvittona brukar vara lika stora som toarullspappret.

 

Anto har all anledning att oroa sig. För att göra honom en smula delaktig i sin frus kommande dekadens frågade jag honom om han kunde föreslå en budget till Gekåsresan. ”200 kr, det blir bra.”

 

Jag skakar på huvudet. ”Men du handlar ändå 10 gånger mer.”

 

Jag och mina två arbetskamrater har talat om Ullaredresan i flera månader. Jag tror att resan kommer att bli minnesvärd, för jag har nog aldrig haft så humoristiska arbetskamrater som dessa som skulle kunna göra karriär som ståuppkomiker. Jag bad en av dem att hålla ett öga på mig om köpfebern drabbar mig. ”Och du tror att jag är så mycket bättre. You’re on your own, baby!” Jag kommer att behöva lägga in mig på rehab för shoppaholics.

 

Barnen har redan promotat för saker som mamma bara måste köpa från Ullared: en popcornmaskin, en glassmaskin och en sockervaddsmaskin. Tänker de starta upp ett tivoli?  Perfekt, för vi kommer att behöva dra in ny kosing till hushållet då mamma ska lägga hela ekonomin i sank tills skattepengarna kommer. Jag blir dessvärre också tvungen att stjäla för det finns en perfekt skylt 5 mil bort i Fole där det står: ”Welcome to Byhålacity.” Jag kan bli den stora turistattraktionen: En kopp espresso och spå i kaffesump för 50 kr.

 

Jag tänkte först göra en shoppinglista, men inser att det inte spelar någon roll. Jag kommer ändå att handla som om det var den yttersta dagen. Det finns några saker som ännu inte finns i Ullared, så om händelsevis Ola-Conny eller Morgan läser det här har jag några förslag. Ni känner förresten min syster, hon som tog kort på er förra veckan.

 

Till Ullareds förslagslåda

 

  • Jag säger bara baginbox-vin. Om vinmonopolet någonsin släpps kan det här bli er stora grej. Jag skulle aldrig någonsin sätta min fot i Tyskland om ni hade samma varor fast billigare. Gekåspris på 3 liter Chardonnay: 49,90 kr.
  • 10 liters dunkar hårvax. Varför envisas med att köpa hårvax i dosor stora som snusburkar. Min sons hår består till 90% av vax och resten av hår. Ett års förbrukning och så kan man valla skidorn och få dörrar att sluta gnissla.
  • Ett lakanskydd stor som en dubbelsäng. Nu måste man ju använda tre stycken som överlappar varandra, och ändå lyckas lillkillen pricka in ett oskyddat ställe. Han skvätter värre än en brunstig hankanin. Vår Conny-kanin kunde avfyra urinstrålar på tapeten en halvmeter upp genom att ta sats med bakbenen. Vårdcentralen säger att han inte ska dricka två timmar före läggdags. Visst, visst! I natt lade han sig tvärsöver två sängar och kunde med lätthet ha urinerat rakt ner på golvet. Nytt ord: mammanervössammanbrott.
  • Sälja kalorifria ostbågar som inte är tillverkat av pappersmassa. Mat genererar kalorier och till min längd och önskevikt bör jag öppna kylskåpet en gång om dagen, ta en titt runt, och sedan stänga den fort.
  • Försäljning av nya fabrikshjärnor. Min hjärna fungerar taskigt efter 35 år av kaffekickar. Den fryser till is av minsta lilla kritiska ögonblick. Jag minns särskilt den gången när vi installerade en tvättmaskin utan att stänga av vattnet. Då hade jag behövt en hjärna som inte kraschade av överansträngningen.
  • Sälja John Blunds sömnpulver. Jag skulle behöva en stor säck vitt sömnpulver som jag kunde blåsa i barnens ögon varje kväll från söndag till torsdag. Halv elva på natten trampar de stora runt: ”Jag är inte trött, kan inte sova.” På morgonen hör jag: ”Jag är trött, måste sova.” Jag kanske kan få sömnpulver så att jag kan sova mig igenom ett bombnedslag.
  • Vad sägs om ett singelcafé inne i Gekås? Jag tror Göteborgs kommun skulle tacka oss, då vi med några bussresor till Ullared kunde bota bostadsbristen genom ökat antal samboförhållanden. Man kan ta en titt i shoppingvagnen. ”Me like what I see.” Sedan kan man blippa sin nyfunna vän med en scanner så att han/hon blir upptagen och ta igenom utgångskassorna.

 

För min del önskar jag större inköpsvagnar. De vanliga vagnarna räcker inte. Vore det inte fantastiskt med dubbeldäckare som har inbyggd kaffekoppshållare. Då kan man ju handla i fyra timmar till.

 

 

 

Det här var alltså mina tankar några dagar före avresan. Jag kommer att skicka en ny rapport när jag kommer tillbaka. Long live the king, long live Gekås!

 

Advertisements