bokstäver

Om det är något som kännetecknar människan är det att vi sätter etiketter på allting. En kossa behöver inte en skylt där det står ”Gräs” för att den ska fatta att det där frodiga som växer på marken är till för att tuggas, spys upp, tuggas und so weiter.  Människan ska köpa skål som det står chips och godis på, för inte kan man väl hälla lördagsgott i skålen som det står DIP på. Om man glömmer vad man ska handla på ICA kan man för säkerhets skull tatuera inköpslistan på armen. Jag vet vad det skulle stå på min arm: ”Cherry Berry”. Den heter egentligen Berry Körsbär, men det rimmar inte så bra.

Vissa saker måste man namnge och det är självklart för annars skulle vi ha problem med att t.ex. hitta födelsedagskalaset. ”Nä men, vi bor där vägen tar slut. Vägen är alltså den sista till höger om man kommer från norr och den första till vänster om man kommer söderifrån. Kör tills vägen tar slut och sedan kommer grusväg, sedan en ilsken gul hund, sedan en lika ilsken bonde med traktor och sedan kommer ni inte alls till vårt hus utan det är den som är genom skogen på den lilla stigen…” Tack och lov för GPS! Här på Gotland är dock inte själva adressen problemet utan det faktum att de inte skriver var de bor på inbjudan. ”Ja, men vi bor där vi bor och alltid har bott. I flera generationer.” Då blir jag så där härligt fastlandsröd om kinderna och morrar till superguten framför mig. ”Du är kanske ökänd, men för sakrans inte fastlandskänd.”

Så viss form av namngivning och etikettering är bra, men nu kommer vi till sådant som kan reta gallfeber på mig. Det ska alltid vara något geni som kommer på var man ska dra gränser till det som ska kallas normalt. Brukar det finnas statistik och forskningsresultat? Njaaa. Ibland kan undersökningsresultaten se ut som om någon svagt berusad med synfel har kastat piltavla. Sedan tar man de tio bästa och glömmer bort alla de man träffade väggen med. Ta det här med BMI. Har man BMI över 26 så är man tjock. Men om du har kraftig benstomme eller mycket muskler så blir det missvisande. Det kan ju också vara så att du bär ölkaggen över två supertunna ben och ändå är du normalviktig enligt BMI.  Jag har högt BMI, för jag har stora bröst och den måste kompletteras med stor rumpa för estetikens skull och hur skulle det se ut om jag inte har ett par stabila ben att bära upp allt med. Det är klart jag får högt BMI. Det är bröstens fel.  Sedan väger min hjärna en hel del och så har jag mycket muskler, fast det inte syns. De ligger bakom hullet, som är en tunn slöja över den muskulösa inre kroppen.

Numera ska vi också sätta etiketter på oss själva: folkskygg, borderline, jobbig, masochist, överkänslig, psykopat, sociopat, trevlig, sällskapssjuk, klängig. Fast vi går inte fram till människor vi inte känner och hälsar så här: ”Hej! Jag heter Sigrid och jag är 20 år. Jag gillar inte tvärrandigt, katter och konserveringsmedel. Jag blir svartsjuk när min kille sms:ar sina kvinnliga arbetskamrater. Ger ni mig sponken spottar jag inte i glaset och då sover jag över på er hallmatta tillsammans med ulken och gråten.”  Däremot är det helt OK att hälsa ”Hej, jag heter Anna. Min tjej, alltså min sambo (och om vi inte är övertydliga nog kommer det). Jag är homosexuell.” Vad ska jag säga? Är man så öppen med sexuella preferenser så kanske jag måste säga något tillbaka, nu när vi har öppnat våra hjärtan. ”Nä men, hej, jag gillar män och har sex max  två gånger i veckan för annars får jag svampinfektion, missionären givet ,och har jag lite tur får jag orgasm. Trevligt att råkas!”

Numera är det populärt att diagnosticera ungar med olika diagnoser. Hitta en unge som inte har en diagnos så ropar jag: ”Nålen i höstacken!” Den ungen har undgått lärarens, föräldrarnas, grannarnas och läkarens ögon. Förut sa man ”ett äpple om dagen håller läkaren borta”. Ta ett kilo äpplen, mumsa i dig och boka inte tid hos doktorn. Kommer du ut från doktorn utan en diagnos så säger jag grattis och så stoppar vi dig på zoo så att vi andra normalstörda kan kolla hur en normal person ser ut.

För 100 år sedan var vissa barn bara jobbiga och bråkiga och stirrade ut från fönstren för att de dagdrömde. Sedan blev barnen nyckelbarn och skilsmässobarn och därefter fick de DAMP och var ouppfostrade. Nu har de ADHD, ADD, dyslexi, dyskalkuli. Samma barn, andra ord, samma problem. I viss mån är det bra för föräldrarna och barnen att veta vad det är som fattas dem så att får en förklaring varför de känner sig så annorlunda. Sedan finns mediciner för en del men inte för alla.

Jag tycker att vi stirrar oss blinda på diagnoserna och glömmer bort att vi är människor i första hand. Det är inte onormalt att vara onormal utan helt normalt att vara annorlunda. Du hittar inte en enda normal person ute på gatan om du så skulle leta tills yttersta dagen. Att vara normal är inte ett fast begrepp utan formas av samhället och deras syn på ideal. I antika Grekland skulle man vara mullig för det var fint. Nu ska man vara skinn och ben och operera sig till oigenkännlighet. Förr var det fint att vara alabastervit och numera är det fint att vara solbrun. Att sova med kniven under kudden kan t.ex. vara normalt i ett samhälle människorna rövas bort nattetid. I Sverige är det normalt att fira Jesu födelse i form av jul, medan i andra länder är det normalt att fira Eid-al-Fitr, efter Ramadan.

Skippa tanken på att du är onormal, du är normal fast på ditt sätt. Du är människa med vissa egenskaper. Supermannen har röntgensyn, men du kanske kan skära igenom bullshit. Jag tror det var Woody Allen som myntade att man hittar sin perfekta partner genom att matcha varandras neuroser.

Jag är så himla självgod och rent allmänt superfantastisk så jag har knåpat ihop en hjälplista med vad du kan skriva i en kontaktannons för att hitta den perfekta partnern eller vännen.

Du kan börja med att presentera dig och sedan lista upp alla dina egenskaper. Glöm inte att rangordna. Tänk på innehållsförpackningar där ingredienserna står efter vad det finns mest av. Det kan ju bli helt fel. Tänk själv: 80% glad, 20% mammaklängig eller 80% mammaklängig 20% glad. Anledningen att det sker så många uppbrott är helt enkelt för att man kört fel marknadsföring. Förr i tiden var en giltig skilsmässoorsak att partnern upptäckte att man hade: träben, löständer, peruk. Falsk marknadsföring. Sedan när du har presenterat dig kanske du kan bocka av önskemål på den tilltänkta partnern. Kanske dina neuroser hittar en trygg hamn att segla in i.

¤ svartsjuk efter tredje daten

¤ gillar tennis

¤ briljerar med mina högskolepoäng efter tre öl

¤ drivs av månadscykler med gråtmildhet, depression, uppsvullnad, akne, fett hår även kallad PMS (psykotiskt monstersvullo)

¤ tar ditt täcke på natten

¤ gnisslar tänderna

¤ går stadigt upp 5 kilo i månaden när jag är i ett förhållande och är som en sylfid som singel

¤ mamma lagar mat bäst, är min bästa vän, vet vad jag tål, är min guru och livscoach

¤ jag hatar män, älskar män, hatar män, äh vad är det jag säger I love them

¤ jag gillar tjejer med liten intelligens och stora bröst

¤ jag vill ha barn genast, men inte nödvändigtvis en man

¤ jag äter bara makrobiotiskt, mikrologiskt och grönsaker som var glada när de offrade sitt liv för mig när de hoppade ner från trädet

¤ jag är allergisk mot billigt skräp utan det ska vara Prada, Gucci, Armani

¤ jag gillar tystlåtna män, inte nödvändigtvis från Norrland, men norrlandisch…

¤ jag älskar barn på 100 meters avstånd

¤ jag vill inte ha ett seriöst förhållande förrän jag är 89, då jag är redo att slå mig till ro och invänta döden tillsammans med någon och dela kostnaden på gravstenen med

¤ du får min mamma, min son, mina skulder och mina flatlöss på köpet

¤ jag kan inte sova förrän jag har blivit kliad på ryggen

¤ jag tycker om att bestämma över min partners liv

¤ nämner du IFK så är det adjö

¤ jag avslutar aldrig mina projekt utan lämnar halvfärdigt tak, badrum och förhållanden

Jag tänker så här i efterhand att det hade varit bra att checka av partnerns egenskaper innan man släppte in honom under täcket, men jag måste säga att vi ändå kompletterar varandra ypperligt. Han gillar att argumentera och jag gillar att svara på tal. Om och om igen, tills en av oss svimmar av syrebrist. Då är ordkriget över och vi kan gott sova utan att sova på saken för vi sover helst i sängen utan att tänka på saker som vi inte kom överens om. Vi är överens om att vi inte är överens.

Om jag är normal? Hmm, jag har en blogg och gnäller om min familj, mina barn och rent allmänt, men jag älskar mina barn, man och  livet rent generellt. Jag är fyrkantig, trekantig, tokig, mullig, osmart, intellektuell, nojjig på gränsen till paranojjig, ledare, kvinna, kärring, finne, energisk, städallergisk, duktig och slarvig. Precis som det ska vara om man är jag. Päivi, Päivi, världens bästa Päivi (melodi från Karlsson på taket, ursprungligen Karlsson, Karlsson, världens bästa Karlsson)

Advertisements