tid för mirakel

Hej kära vänner!

Det här blir mitt kortaste inlägg och i brevform. Det känns som att vi har en ensidesmonolog på det djupare planet, så jag adresserar det här direkt till dig idag.

Efter seriöst jobbiga veckor med dygnet- runt jobb hemma och på arbetet, där den ena löper på efter den andra, har jag kommit till det stadiet att jag är så trött så att jag inte kan göra annat än att fnissa. Fnisset höll på att fastna i halsen då jag vid tandborstningen skulle stoppa locket till tandkrämstuben i munnen istället för tandborsten. Jag vet faktiskt inte vilken ända som ska in, den jag håller i vänster hand eller den i höger hand. Hmmm!

Jag kommer att skriva ett längre inlägg senare om mina missöden, som allvarligt talat skulle kunna bli en sedelärande bilderbok. Den som tycker synd om sig själv kan se alla våra katastrofer för en bild säger mer än tusen ord och genast bli glad för att han, hon inte har vårt liv eller vårt hus för den delen.

Jag ställde en fråga till Gud i mitt förra inlägg, men jag har fortfarande inte fått svar. Hen kanske inte hajar mitt lingo, så nu har jag omformulerat mig. Här kommer en aftonbön som passar alla mammor i nöd. Tack inte mig, tacka inspirationskällan uppe i det blå.

En mammas aftonbön

Gud som haver barnen kär,

jag vet faktiskt inte var de är.

Vart jag mig i köket vänder,

ser jag spår av deras händer.

Lyckan kommer lyckan går,

barnen ger mig gråa hår

 

Med vänliga hälsningar,

trött mamma som ska lägga sig i soffan och sova, för ett av barnen tycker om att skvätta i sängen då och då, en hel hink. ‘

Advertisements