Spökkompis

Vi är som vilken familj som helst. Nåja, nästan. I Karabetian-land styr kungen och drottningen demokratiskt över sina undersåtar bestående av tre barn och två katter. Katterna Daisy och Lucy är hittebarn, jag menar hittekatter, och kallades tidigare för Dell och Toshiba. Hela kullen hade datormärkesnamn så vi bytte raskt namn på dem. Till vardags kallar jag dem för Kissis och Bajsis, för det är det de gör dagarna i ända förutom att fylla på i andra ändan av matkretsloppet. Sixten, vår förra katt, ligger begraven i trädgården högaktningsfullt inlindat i en ICA Maxi- papperspåse. Våghalsig som han var kastade han sig ut på Highway Fårö i värsta turistsäsongen och alla hans nio liv förbrukades på en och samma gång.

Det var den vanliga uppräkningen av vanliga dödliga, såväl döda som levande, i hushållet. Eftersom vi är en femstjärnig familj i Michelinguiden för oknytt i skog, mark och hus kan vi också slänga in lite osaliga andar, bakbundna spöken och några ur “Di sma undar jårdi”. De sistnämnda var inte glada och hytte med nävarna när vi röjde i skogen för att kunna gräva ned bredbandsfibern. Åh, visst jag glömde bort änglarna Daniel och Uriel. Förlåt så hemskt mycket!

I lillemans sovrum finns även en del mjuka kompisar, varav några som vi är riktigt fästa vid och som därför har fått namn. Nostradamus, Roland och Skutt har vi dagliga diskussioner och duster med. Det är lite synd om Nostradamus. Han är som sin namne en astrolog och bär en konisk mörkblå hatt med stjärnor och en likadan kappa. Tyvärr verkar det som om han blir alltmer dement och han tappar vokaler lite här och lite där. Hans hatt har en spricka i sömmen och där väller hans hjärnsubstans, fluffigt syntetvadd, ut. Vi låter honom hållas. Skutt är en storväxt mjuk kanin som bara är glad att få finnas. Han ifrågasätter aldrig någonsin någonting utan viftar glatt på sin svansstump. “Ska vi kasta oss nerför den stupbranta garderobsdörren?” “Varför inte, hajaaaaaaa…..!!!”

Råttan Roland är den enda av gnagarsort som får bo hos oss, för vissa familjemedlemmar är hysteriskt, med betoning på galet hysterisk, rädda för råttor, sorkar, möss och annat smutteduttelulligt i skogen. Han kommer från orten IKEA där även hans sysslingar, bryllingar, svågrar, styvsystrar och kusiner kommer från. Han blev superglad när kusinen Farbror Reser kom på besök. Farbror Reser hade fått i uppdrag av förskoleklassen att flytta in en vecka i taget hos alla elever där han skulle rapportera om vardagsbestyren. Vi sov ganska dåligt den här veckan, för Farbror Reser och Roland hade så mycket att ta igen. All ost försvann mystiskt från kylskåpet och vi hade brödsmulor under sängarna. Hmmm!!!

Sedan har vi en rätt så besvärlig dam i sin bästa ålder som ställer till en hel del för oss. Vi talar inte om mig. Ledtråd: tjock och fläckig päls. (Fortfarande inte jag). Bor i garaget och betalar ingen hyra. Det är ju förstås kossan Rosa. Hon och morfar har hunnit med att fylla källaren med jord, dra upp golvplankorna i vardagsrummet och plantera potatis. Hon åkte till Indien för där är ju kossorna heliga och såg bara en massa malliga fotomodellande kossor vars höftben stack upp när de svajade på rumpan när de spatserade fritt över gatorna. Hon är förresten portad från British Airways. Hon håller tyst om det, men det ryktas något om att den här laktosintoleranta galna kossan ockuperade toaletten och la en rejäl komocka så att de blev tvungna att nödlanda i Dûsseldorf av alla ställen. Rosa har en hel del åsikter om hur saker och ting ska göras, vilket mamma Päivi inte orkar lyssna på. Rosas favoritbakverk är givetvis komockarutor och om du inte passar dig dekorerar hon hela trädgården med dem och använder barr och löv som strössel. Just nu befinner hon sig på resande fot. Vi vet inte om hon kommer tillbaka. Hon är i Finland. Rosa tycker att finnarna har mer respekt för kossorna. Titta bara här: I Sverige kallas hon ko, K-O. I Finland kallas en av hennes sort lehmä: L-E-H-M-Ä. Det är ju faktiskt tre bokstäver till. Dessutom verkar finländarna också ha en större förståelse för laktosintoleranta. Jakob är lite ledsen och undrar när kossan Rosa ska komma hem igen, så att vi kan få höra fler av hennes galna upptåg. Ja, ja, jag får väl ta och ringa till henne och be om ursäkt. Jag vet inte varför, men hon säger att jag ska säga förlåt för att jag kallade henne för kossa. Men det är ju det hon är!!! Subba!

Så om någon rör våra låtsaskompisar, får ni med mig att göra. Jag har personligen ganska fullt i min hjärna. Sedan fantasifigurerna fick nys om att jag kan skriva har jag inte fått en lugn stund. De bråkar sinsemellan om vem som ska få berätta sin historia först. De försöker bli odödliga i tryckt form. Lugn, bara lugn. Maja du har ordet först, sedan du med den rutiga Dressman-skjortan och de strykta jeansen. Bernhard, bli inte ledsen, jag kommer till dig sedan när jag har lärt mig skriva på riktig, riktigt. Du förtjänar ett bra manus. God natt alla mina vänner! Vi ses imorgon om inte redan nu i natt.

Advertisements