EncourageJaha, då har den fruktade månaden kommit. December. Då tänker vi genast julstök, julbak och julstäd. Nix. Jag har den mest avslappnade förhållandet till julen. Barnen får stöka som de alltid brukar, bakar kan konditorierna och bagerierna göra och vad gäller städ så är det som vanligt: städa det som är smutsigt. Varför städa i onödan ett skåp som bara öppnas en gång i kvartalet när säsongsprylarna ska in och ut? Jag tänker givetvis på finalen i novelltävlingen Fångad av lust på Kapitel1.

I mars fick jag syn på en novelltävling och jag gick in med liv och lust. Jag tänkte att nu har jag chansen att visa vad jag går för. Är jag författare, skribent eller någon som känner till alfabetet och sedan kokar ihop en röra? Har ingen aning. Det är svårt att veta hur bra man är. Det är inte så roligt att få refuseringar från bokförlag. Det är som att få icke-godkänt. Det känns föga betryggande om någon säger: Du är bra och duktig. Jaha, varför antog ni mig inte då? För att det finns någon som är bättre? Ge mig honom och jag gör slarvsylta av honom. Fram med vassa armbågar.

Tävlingen gick ut på att skriva under temat: Fångad av lust, dvs erotisk novell. Min man höjde på ögonbrynen och sonen osade svavel: att man alltid får skämmas för inkonsekventa mamma. Först skriver du en bok om Gud och sedan skriver du om sex. Risk att du uppfattas som oseriös? Nix, svarade jag. Gud uppfann sexet och thank u Lord för det. Nåväl, jag skrev en novell om zzzzzeeeeexxx. Vet inte hur många gånger jag rodnade och skruvade på mig, men skam den som ger sig. Jag gick vidare till finalen som pågår som bäst just nu. Jag vill gärna kunna säga käckt: “Åh,vad roligt att få vara med. Grattis till vem som än vinner.” Jag vill vinna och ingen annan. Jag förtjänar att vinna. Vet ni hur många röda streck jag fick när jag skrev noveller i skolan? Grammatikfel, stavningsfel och lilla vän det där ordet är inte ens svenskt.

Vågar jag säga att alla författare är något av exhibitionister, liksom bloggare? Vi vill ha vår stund på röda mattan och en del kan tänka sig att offra sina relationer och blottar allt. Jag använder mig av känslorna som vissa minnen framkallar, synar och spegelvänder och skriver tvärtom. Det är svårt att skriva om något som man inte har i en referensram till. Det är långt kvar tills jag kan skriva om borgerliga annat än som tvådimensionella karikatyrer.

Till vardags arbetar jag som farmaceut, men drömmer om det stora genombrottet. The big one. För att lyckas måste jag skriva, spaltmeter, i långa rader och skriva om ett ämne ur flera infallsvinklar. Ibland räcker det inte ens att man är bra. Du måste synas. Något måste klicka hos läsaren. En dag kanske stämgaffeln avger rätt frekvens och något händer hos den som läser. Vem vet.

Flera gånger har jag varit beredd att kasta in handduken. Jag tänker att det måste finnas något bättre man kan göra med tiden. Jag kan baka, städa, pussla och läsa läxor med barnen. Bli den perfekta husmodern, mamman, karriäristen, älskarinnan, frun. Så fort jag tänker på att sluta skriva börjar stora tårar trilla nerför kinderna. Jag är som Gollum i Sagan om Ringen: “My precious!” Jag vill skriva även om det inte generar något nyttigt i slutändan. Det ger mig frid och det är gott nog. Men jag drivs av samvetskval för att jag försakar många saker. Jag har dåligt självförtroende och kräver ständiga övertygelser om att det jag skriver duger. Och varför måste det duga? Så att jag duger. Min förnuftiga hjärna säger att jag är ok även om jag är tondöv och kanske inte skriver så bra, men där lilla femåringen i mig vill ha bekräftelse. Jag har drömt om att bli författare sedan jag var liten. Min man säger att jag redan är författare. För honom är jag det. Jag har ju avslutat två böcker. Räcker det inte så? Men jag vill försörja mig på det. Jag vill vakna varje morgon och själv bestämma när jag ska börja arbeta. Jag vill kunna ställa mig på en strand, måndag morgon klockan två för att hämta inspiration till min nästa bok. Jag vill, jag vill, jag vill. När jag är pensionär ska jag åtminstone låtsas som att det är mitt yrke.

Jag tänker fortsätta skriva mina sju-åtta manus som finns i hjärnans vindlingar och sedan är det finito. Inga fler karaktärer eller handlingar göra sig besvär. Hjärnan är fullbokad till åtminstone 10-15 år i framtiden. I am the Creator of this world and I will finish this shit. Jag tänker inte kränga böcker på loppisar, bygdegårdar och resa Sverige runt i bokhandelns spår. Om böckerna är bra säljer de och är de inte bra passar de i min bokhylla. De är mina skapelser och bebisar och fy den som ger sig på mina vackra gullungar med hårda kritiska ord.

Här är länken till slutfinalen av Fångad av lust. Den är klickbar till slutet av december: http://www.kapitel1.se/boklistor/tavling

Advertisements