Det var bättre förr

Mina misstankar besannades när jag för några veckor sedan lyssnade på en podcast-sändning från favoritkanalen Ted Radio Hour. Programmet hette “The next greatest generation”. Oh my god, jag har närt en puritan vid min barm.

Programmet handlade om de barn som lever idag, s.k. millenials, och vad som kännetecknar generationen. Snabbt sammanfattat är dagens barn mer medvetna om miljön och det sociala nätverk de lever i. Det värsta kommer nu: dagens barn är bättre än sina föräldrar. Våra barn får skämmas för sina föräldrar och inte tvärtom. Det var inte bättre förr.

Dagens barn gillar att hänga med sina föräldrar. Jag är mycket bekymrad över det. Om jag hade blivit inlåst med mina föräldrar skulle jag ha rymt från mitt sovrumsfönster. Faktum var att vi smugglade in pojkar den vägen. Det enda mina barn smugglar in i sina rum är chipspåsar. Jag frågar dem om de behöver skjuts in till sta’n för att hänga med sina buddies. “Det är lugnt, mamma. Jag stannar hemma.” Vad? Stanna hemma fanns inte i min vokabulär som tonåring. Vi hängde på lekplatser där vi försökte imponera på pojkarna genom att både tugga tuggummi och snurra håret runt fingret, medan pojkar stod och knuffade på varandra. Den som inte föll fick ta med sig tjejen hem, fönstervägen.

Min tonårsdotter skriker inte på mig och kallar mig CP eller mongo. Hon vill ha massvis av kramar. Va? Sedan vill hon att vi ska sjunga karaoke tillsammans. “Har du inga vänner?” “Jo, men jag vill hänga med dig.” Jag hängde aldrig med min mamma, om man nu inte kallar våra klockan sex på morgonen-träffarna då hon drog upp mig för att städa mitt rum. Min mamma skrek åt sin mamma i tonåren. Jag skrek på min mamma. Min dotter stampar på golvet i trappan och sedan går hon in i sitt rum och surar. Jag vill ha mitt skrik. I deserve it. Jag lovar jag kan vara knäpp-fläpp.

Om jag frågar barnen om de vill ha pengar när de ska på bio, svarar de: “Det är lugnt, mamma. Jag har pengar. Jag tänkte ändå bara köpa lite popcorn och en liten cola.” Skojar de med mig? När mina föräldrar öppnade plånboken gällde det att vara snabb på noterna innan de stängde den igen. Vem visste när den skulle öppnas nästa gång igen.

“Hur mycket behöver du, sa du?”

“50.”

“Ok.”

“Nä, jag menar 75 kr.”

“Vad? Du sa ju 50.”

“Ja, men jag glömde att biljetterna kostar.”

“Ja, ja. Du får 75.”

“90. 90, behöver jag.”

Mina föräldrar hatade min musik. Ett tag lyssnade jag på arabisk musik och pappa höll på att få dåndimpen när jag lyssnade på samma skiva om och om igen. Han stod och skuttade vid min sovrumsdörr och härmade radiorösten. “Yaa habibi, yaa habibi!” Gud, vad pinsamt. Det skulle vara finsk dansbandsmusik, humppa och tango vilket avbröts med finsk högtidsmässa från radio. Jag får ulk-känslor bara jag tänker på det. När mina barn sätter på musik ber jag dem höja till högsta volym. Barnen suckar och säger att man kan få hörselnedsättning. De lyssnar på Queen, Toto, The Cure och Chicago och de undrar om jag hört dem förut. Please, jag har inte blivit dement än. Vi gillar samma musik och det skapar ju inte någon som helst motsättning i familjen. Vad i jösse namn ska vi bråka om?

Det nämns att klamydia är vanligt på ön. Jag undrar vem är det som står bakom alla fallen? Kan det vara Bengt från Gråbo som “do all the bored neighbourladies”. Det måste vara alla fyrti- och femtioåringarna som går på swingersklubbar istället för de tidigare generationerna som gick till kyrkan och bingohallen.Dagens ungdomar rör sig inte från sin dator och den enda sjukdom de får är datavirus. När vi var tonåringar hånglades det och rullades det i varenda buske och trappuppgång. Jag tror att dagens ungdomar tror att göka är en gökhona. Gårdagens ungdomar ägnades sig åt fågelskådning när vi trevade fumligt på varandra och blev på smällen eller fick flatlöss. Om vi ska få en till generation måste vi 70-talister skaka på trosorna och sedan ge avkommorna en så usel barndom att de sticker hemifrån och hänger med sina kompisar och låter naturen ha sin gång. Jag frågar barnen varför de inte har flick- eller pojkvän. “Det är inte parningssäsong.”

Dagens ungdomar röker och dricker inte så som vi gjorde. Följaktligen kommer det finnas ett glapp i näringslivet där vi som ägnade oss åt sex, love and rock’n’roll kommer att ramla från pinnen utan att det fylls på med nya sjuklingar. Den nya generationen kommer inte behöva lika mycket sjukvård och eftersom de inte har uppfunnit sexet kommer de öppna landskapen att gro igen.

Barnen är intresserade av sin utbildning. Hur många av oss 70-talister fick pengar för varje femma vi kom hem med och ändå sket vi att plugga. Det fanns ju Komvux och kvällsutbildningar. En fredag kan barnen komma ner och be oss sänka volymen på TV:n för de måste plugga till ett prov om två veckor. Vad? Vad hände med ångesten över att aldrig hinna läsa en bok på 200 sidor på en timma. Det är något allvarligt fel på barnen.

Jag misstänker att jag lever i en parallell värld. Att jag när som helst vaknar och upptäcker att jag lever i the Matrix. Om jag säger till minstingen när han gjort en mindre förseelse att det där dumt gjort, tittar han på mig med ledsna ögon: “Förlåt, mamma. Det där var verkligen dumt gjort.”  Aaargh! De är så förstående också.När den stora sonen var liten kom han fram till oss i med en sak i handen vid kassakön och frågade: “Mamma, har vi råd med den här?”

Kan det helt enkelt vara så att det är ett produktionsfel? Något gick snett i barnfabriken och vi spottar ut en massa trevliga ungar som håller upp dörrar, tar i handen och säger förlåt och menar det.

Om dagens generation är den bästa generationen någonsin, betyder det att vi är den sista värsta generationen någonsin? Jag måste gå och fråga barnen om jag kan få vara vaken en liten stund till. De säger att jag måste sova tidigt för att få min skönhetssömn och så att jag orkar gå till jobbet. De är ju helt fläng. Jag vill ju bara röka, kröka och göka.

Advertisements