finnfemfel

Jag måste varna er redan här i förtexterna. Det här inlägget kommer vara ren reklam för ökat barnalstrande. Vill du sluta läsa nu, så varsågod. Fast då missar du det bästa äventyr du någonsin kommer att uppleva.

Är ni med? Ja, men då fortsätter vi. Jag har alltid varit frispråkig och försökt lägga fram de kalla fiskarna på bordet. Så här är det, och inget j-la pjosk här inte. Jag har nog skrivit och pratat en hel del om det negativa med barn, så till den milda grad att några vänner har deklamerat att de använder dubbla skydd för att inte råka bli gravida. Jag verkar ha avskräckt dem för tid och evighet. Ähhhm. Lyssna noga. När karlar har gjort lumpen berättar de om hur de vandrade  3 mil genom sumpmark med 30 kilo packning och sten i skon. Inte när de satt vid lägerelden, höll varandra i handen och sjöng kumbaayaa. När man varit hos tandläkaren berättar man om alla rotfyllningar där bedövningen inte tog. När tandläkaren tog spjärn mot stolen och började rycka och dra tills du svimmade. När kvinnor föder barn berättar de om hur de sprack från ändtarm till navel. Börjar ni förstå poängen här? Vi skryter om de äventyr vi varit med och överlevt. För att bevisa att vi är tuffare än vad andra tror. Så var det sagt.

Barn är nog det bästa som har hänt mig någonsin. Men som Forrest Gump säger: Life is like a box of chocolate, you never know what you gonna get. Man skaffar barn av helt fel anledning, men det blir ändå rätt i slutändan. Hoppas jag! Jag trodde att barn var som formbar lera, som att dressera en hund ungefär. Gissa hur många gånger jag har fått äta upp det. Barn biter om man försöker forma dem.

Jag ska ge mig i kast och ge er min lista på bra saker med barn, från en otippad vinkel. Jag ska vara ärlig, inte politiskt korrekt.

1. Chansen att vara nykter i nio månader. Lägg sedan på amningsperioden. Barn kan komma till i de mest onyktra perioder. Ingen period är säker om man inte kan räkna: 1, 4, 9, ooops, 2, 3….

2. En helt ny och realistisk syn på sin kropp. Förut gnällde man över sina för små bröst och sin stora rumpa som inte kom in i ett par byxor storlek 34. Nu har man taxöron och mage större än rumpan där bak. Och det är helt OK.

3. Mindre Ego, mera Lego- försöker man ens tänka på sig själv och står och noppar ögonbrynen, klampar barnet in i rummet och häller en miljon Lego på golvet. Här ska det lekas. Roligare än att noppa ögonbryn.

4. Mera rutin- barn i säng efter Bolibompa, sex efter Aktuellt, tandborstning och sova. Alla vet alltid vad som ska göras. Inga konstigheter och inga personer som saknas vid läggdags. Ingen som åkt på helgemester i Paris, bara för att man kände för det.

5. Systematisk cashflow varje månad- det finns inget som kan få en att jobba så ihärdigt som blotta tanken på att bli tvungen att flytta till en pappkartong med sina barn. Vad skulle de andra dagisbarnens föräldrar säga om ni inte har råd att skramla in pengar till barnens klassresa. Chefer- anställ bara föräldrar. De kommer tillbaka varje månad för mer pengar. De försöker inte finna sig själva och åka på båtluff så fort de skakat ihop lite cash. De nöjer sig med IKEA och baginbox.

6. Barnen håller dig modern- de fixar min dator, laddar ner filer och förklarar konstiga termer som YOLO, swag och Tweet.

7. Större förståelse för mänskligheten. När treåringen böjer sig bakåt med ryggen som i ett epilepsianfall och faller till marken på varuhusets cementgolv och skriker i 140 decibel, skruvar alla med hörapparater ner volymen. Alla föräldrar börjar bonda. Vi nickar mot de stackars föräldraoffren och gör en osynlig high-five i luften. Been there-done that. Håll ut! Snart är de tonåringar och vägrar att ens följa med in i ett varuhus.

8. Aldrig ensam- någonsin. Barnen är överallt eller så ser man spår av dem överallt. Bruna handavtryck på toalettdörren kan vara chokladsås, eller inte. Hellre fria än fälla. För en klängpersonlighet är barn det bästa man kan ha. Det finns alltid något barn man kan krama.

9. Doktorn kan komma- stifta bekantskap med vårdguiden 1177 där det är mer regel än undantag att överdriva barnens sjukdomar för att ens få en doktor att kolla på barnet. Feber? MInst 42 i tre dygn. Hosta? 22 hostningar i minuten. Smultrontunga, ränneskita, uttorkning, öronsus och öronbus.

10. Är det så här det är att ha ett hängivet, efterhängset fan? Man får ritade hjärtan, tussilagon som ryckts upp med rötterna och en liten en som kramar en i förbifarten. “Mamma, jag älskar dig mest av allt i hela världen!” (När pappa inte hör.)

Utan barn skulle jag kort sagt vara en mindre yvig personlighet. Jag skulle komma i tid till jobbet, äta näringsriktig mat, ha blankt hår och vara en sådär äcklig besserwisser som har svaret på alla livets gåtor, inklusive barn. Mina fiktiga barn skulle vara väluppfostrade, vara snygga, ha fem idrotter för varje veckodag, ha en massa vänner, ha höga betyg och komma in på läkarlinjen direkt efter högstadiet. De skulle laga min mat, tvätta kläderna, dammsuga golvet och ha högläsning ur Bibeln varje kväll. Utan barn skulle jag inte ha något att prata om, mer än vädret. Jag skulle behöva börja med någon aktivitet som lerdrejning och knyppling, för inte kan man väl damma hyllan varje kväll. Jag skulle oja mig över småsaker och göra livet till ett helvete för butiken som inte saluför just min favorithudkräm som är så ovanlig att det behövs 10 gettestiklar för 30 ml och det är slut på getterna. Varför kan de inte tillverka fler getter? Hur svårt kan det vara?

När man har barn är varje dag en fråga om överlevnad. Är alla barnen hemma? Har alla barnen rena kläder till nästa dag. Har något av barnen slått någon annans barn så det uppstått blodvite? Har tonåringen säker sex? Har samma tonåring tömt hela kylskåpet utom den gröna luddiga tomaten?

Om man ska tala i andliga termer så är man närvarande i nuet, konstant, för man hinner inte oroa sig över nya saker för man har saker att oroa sig för i nuet och de räcker till minst två föräldrar. Mindfullness. Fullt i hjärnan. Prioritera.

När barnen sedan flyttar hemifrån så är det som att dra en propp ur hjärnan. Plopp!!! Vad var det som var så viktigt för 20 år sedan innan barnen kom? Inget. Barnen är mitt livs äventyr och jag är fortfarande mitt i det. Varje dag, nya äventyr. Bäst jag tar ett djupt andetag. Hoppas inte morgondagens pralin innehåller VAB.

 

 

 

Advertisements