Bild

Mitt i en av kristendomens helger, påsken, drar vi på oss våra hucklen och förkläden och far till Blåkulla. Det är ändå rätt så ironiskt. Häxor brändes på bål under medeltiden och idag hijackar vi en kristen helg och går man ur huse med våra sopkvastar.

Låt mig få bli en smula analyserande: påsken är den västerländska formen av yin och yang. Det kristna påskfirandet är det manliga, det resonliga, det återhållsamt sorgsna och anständiga. Häxor, svarta katter och lite magi representerar det kvinnliga, det oförväntade, det egoistiska och det syndiga. Det sistnämnda slängde jag med eftersom det är meningen att häxor ska åka till Blåkulla och ha orgie med djävulen samtidigt som de dansar i ring och skrattar hysteriskt och ondskefullt.

Det var nästan bara kvinnor som blev utpekade som häxor, som förtrollade boskap och gjorde att mjölken surnade. Den kvinnliga kraften har alltid ansetts som en smula suspekt eftersom vi inte bara använder oss våra fem sinnen. Vi har något som kallas för kvinnlig intuition. Kvinnor känner till den läkande kraften hos växter och litar inte blint på doktorer som ville tappa en på blod så fort tempen stiger.Vi lever i samklang med naturen och förlitar oss inte blint på en mekanistisk värld.

Kvinnor kan inte alltid ledas på rad och vi litar inte blint på en ledare. Vi går inte i döden för ett krig för att tjäna ett högre syfte bortom vår familj. Våra liv är till för familjen och gemenskapen som byggts upp kring ett gemensamt mål: att tjäna livet.

Det är klart att kvinnor är livsfarliga när de inte följer en ledare (prästen) och botar med kurer som inte befästs med hjälp av naturvetenskapliga cirkelresonemang (doktorer). Starka kvinnor som motsätter sig dessa två auktoriteter ska såklart brännas på bål.

Att utpeka en häxa gick till så här: Ett barn eller någon som drabbats kunde peka ut kvinnan ifråga. Nekade hon till att vara häxa, var hon en häxa. Om hon svarade jakande var hon en häxa. Enda sättet att frikänna sig var att bli slängd i vatten. Flöt man som en kork var man en häxa och brändes senare på bål. Flöt man inte var man inte en häxa utan fick drunkna och begravas kristet högtidligt.

Idag, skärtorsdag, erkänner jag således att jag är en häxa. Japp, jag flyter på vatten. Häxerier hålls på hushållsnivå och så länge du inte blänger på mig låter jag din Arla mjölk i kylskåpet få hålla sig till sista hållbarhetsdatum. Numera är häxor tillåtna och Svea Rike har för länge sedan släckt sina häxbålar. Jag skippar dock rendez-vous med Djävulen då man i dessa HIV- och hepatittider bör hålla sig till en partner åt gången. Sist jag var på Blåkulla hade det inte moderniserats sedan Medeltiden. Det är kallt som i djävulen, finns ingen wifi-täckning och kompassen snurrar helt åt fanders så att det tar en vecka att lokalisera att man åkt vilse och hamnat på Kärringön. Djävulen har sedan länge ändå dumpat oss, för Viagra är alldeles för dyrt för honom. Han driver Jack Vegas på ett fartyg som styr mot Bermudas triangel. Glad Påsk!

Advertisements