unity
På söndag smäller det. Blir det regeringsbyte eller inte? Jag lutar mot att det blir. Folk är trötta på falska löften.

Klyftorna har ökat i Sverige mellan rika och fattiga. Jag tycker inte att fattiga kan skylla sig själva, för tänk om de rika dunkar varandra i ryggen och ger varandra tjänster och gentjänster. Utan kontakter är du ingen. Utan utbildning är du ingen. Du får inte jobb om du har fel namn eller fel kön.

Jag är dödstrött på alla magasin där medelklassen flyttar ut i landet för att få kvalitet och slutar jobba för att odla ekologiskt i pallkragar som bär ett designnamn. Jag har flyttat ut på landet delvis för att jag inte har råd att bo i innerstan där ett hus kostar 3 miljoner. Ingen vill ge mig pengar för att finansiera ett sådant köp för de har alldeles rätt. Jag har inte råd att betala vad det kostar. Jag bor inte på landet för att få kvalitetstid för det vet jag fan inte vad det är. Är det när jag sitter på toaletten ensam när jag jagat barnen till bussen på morgonen? Eller när jag kommer hem med bussen klockan sju på kvällen och kraschar i en soffa? Ska jag då ta och slipa och måla plankorna på köksgolvet och sedan blogga om det? Eller frilandsodla gurkor? I don’t think so. Jag ska tvätta, läsa läxor med lillpysen, städa undan i köket och vika tvätt framför tv:n. Jag gör alltid två saker samtidigt. Jag jobbar så att jag storknar och om någon moderat säger till mig att gå i pension vid 70 kommer jag att hoppa från ett fönster och bryta två lårbenshalsar och sedan upprepa det tills de är mos. Jag tycker om mitt jobb, men jag vill inte dö där. Jag ser det så här: Jag jobbar och betalar skatt. Någon tar hand om skatten och finansierar välfärden. Många jobbar inte, för de är sjuka eller har andra skäl, men så fan heller att jag ska dra hela svenska skattelasset efter 65. Jag är en god medborgare som inte missbrukar vården, spraymålar skolbyggnader eller bombar busskurer. De sista gyllene åren innan döden eller cancern tar mig tänker jag njuta av. Om Sverige inte vill ge mig pension, det ger jag blanka fasen i.

Innan jag blir pensionär tänker jag betala av mitt hus. Jag kommer att vara en obekväm person som inte konsumerar eller åker till dyra länder. Alla pengar som kommer in på mitt lönekonto ska finansiera min ålderdom, för Sverige kommer sannolikt inte att göra det. De vill att jag ska stupa på mitt jobb och sedan blir jag bara en i statistiken som torskade innan hon drog guldbiljetten.

Jag är inte bara borta från mitt hem 40 timmar i veckan, för jag måste väl ändå ta mig till jobbet och bussen kommer ibland en timma innan jag börjar. Jag har lunch som räknas in i arbetstiden. Jag åker 8.25 och kommer hem 18.50, räkna själv ut vad det blir för arbetstid. Jag blir jätteglad om någon vill dela mitt jobb med mig. Sex-timmars arbetsdag vore toppen om det var lika för alla, men om prislapparna i butikerna är inställda på åttatimmarslöneslavar blir mina barn sådana som kan få stimulansbidrag. Jag har inte en rik man, en sugardaddy, som ger mig fickpengar och jag är alldeles för intelligent för att tro att det ordnar sig, för det gör det jävlar mig inte. Jag har gråtit över spilld mjölk, över 12000 kronors elräkningar, källaröversvämningar, vitvarudöden för att inse att ett till lån inte gör att livet ordnar sig. Jag jobbar och jobbar och inte en dag över 65 för då stämplar jag ut. Jag har gjort mitt, Sverige.

Det finns vissa människor i Sverige, Sverigedemokraterna, som inte vill att landet ska tillhöra någon som mig. Låt mig säga så här, vi är 1,5 miljoner människor i Sverige som är födda utomlands. Sedan har vi deras barn, som jag, som är födda i Sverige. Sedan har vi deras barn som inte heller enligt SD räknas som svenskar. Vi blir rätt så många, kanske rentav en fjärdedel av Sverige. Ni kan inte få ut oss ur Sverige, som är mitt hemland, hur mycket ni än vill. Ni får räkna med brunögda, brunbrända, kastanjehårfärgade barn med knätofsar och Sverige-dräkter i framtiden som sjunger Små grodorna så mycket som de vill. Sverige är inte ert SD, för allt ni gör är gnäller och ni lever på xenofobi (slå upp det om ni inte förstår det) för landet är vårt och ni får vara med om ni vill om ni inte beter er som muppar och förstör festen.

Jag vet inte riktigt vem jag ska rösta på, men det blir rött i alla fall. Jag vill att någon som bor i Hammarkullen, Bergsjön, Rosengård, Gråbo i Visby, Kronogården i Trollhättan ska känna att framtiden är deras. Inte att någon som har ett efternamn som börjar på “von” kommer att ta ifrån dem deras mänskliga rättigheter att som individ styra över sitt liv. Alla ska ha lika chanser och inte att utstöttningen börjar redan i mammas mage. Jag är för ett enat Sverige för alla, oavsett kön, religion och sexorientering. Alla ska få leva ett värdigt liv. Tack för ordet!

Advertisements