Hej och välkomna till det finska radioprogrammet Yksi, kaksi och mitt namn är Juoppo Hullunen. Ja, min julgästvärd kom inte komma idag. Det är måndag och av naturliga skäl kom han inte upp ur sängen. Fylleslag av den allvarligaste sorten. Han fick dunk ren sprit i födelsedagspresent och hans kompis kunde inte komma. När man öppnar kan man inte stänga den, då den lätt kan förgås och förångas. Han hälsar däremot och säger: Kippis ja kulaus. Ja, det är en finsk julhälsning.

Eftersom jag inte hade planerat den här radioshowen och har inget att säga, tänkte jag ta en anekdot från min barndom. Min pappa brukar berätta sagan varje jul om hans ogifta morbror Pekka som tragiskt nog fick kallbrand och dog. Jag kanske inte har tid att berätta om hans roliga begravning, när kantorn inte kunde stänga kistlocket och vi alla barn fick sitta på locket och därifrån sjunga att saknaden är stor efter den stora mannen.

Oj! Vi hann inte längre för vi måste avbryta för en kort reklam- och dryckespaus. Sponsor är Hembränt AB med sin storsäljare Pontikka- så som den ska smaka. Hemmagjort. OK! Tack! Jag smakar på den och allt jag kan säga är att Lingonbäret i den är alldeles överflödig. Bättre lycka nästa gång.

Ja, var var vi? Just. Jag skulle berätta sagan om när Pekka högg av sig foten. Det begav sig året 1940 när råttorna dog av svält. Det var dagen innan julaftonen när barnen hade precis druckit sig mätta på barkjuice, så tittade alla plötsligt mot allrummet och upptäckte att den är tom. Ja, den är ju tom av naturliga skäl då alla stolar, bord och mormors korsetthakar var uppeldade, men den var tom av ett annat skäl. Julen saknades. Den finska nedstämdheten, vår naturliga ursprungskänsla, var mycket stor hos barnen så Pekka väldigt synd om den. Han skulle ut i skogen och hämta in julen.

Vi avbryter för en kort reklam- och dryckespaus. Sponsor är Koskis, inte bara ren sprit utan fungerar även som spolvätska, hostmedicin, fönsterputs och deodorant. En multitasking dricka- i var mans ficka.

Då var vi tillbaka. Pekka skulle ut i skogen med sin yxa. Nu var det ju inte fråga om fågel- eller älgjakt. Han skulle hugga en gran så att barnen kunde gråta sig till sömns, av glädjen. Nu var det ju så att det var två meter snö där uppe i Rovaniemi och den enda par vinterkängor som fanns i huset hade min farfar på sig och han låg i vedboden och sov ruset av sig. Min farmor som tyckte om sin bror ville inte att han skulle gå barfota i snön så hon virade hans fötter i hennes stora ylle-mamelucker, idag kallade vi sådana för tajts men det var vanliga underbyxor med sådant fjolligt spets. Sålunda klev Pekka ut genom dörren för att hugga sig en gran.

Men, oj, vad jag blev törstig. Vi avbryter för en kort reklam- och dryckespaus. Sponsor för programmet är Finska svagdricka- 34%-igt öl som silats genom humle, malt och en citronskiva. Barnens val alla gånger, för farmor och mormor och ni som behöver ta bilen hem efter finsk afton-dans.

Åh, det var gott. Fjolldricka när den är som bäst. Tillbaka till historien: När Pekka kom fyrahundra meter bakom knuten såg han precis vilken gran han skulle ha, den på grannens tomt. Det hade börjat skymma och han kunde inte längre känna sina fötter, som hade förvandlats till två stora isblock. Han lyfte upp sin yxa och den tog redan på första hugget. Hans fot. Den hängde och dinglade i senan så han drog loss den och stoppade den i jackfickan. Nu, jävlar var han riktigt arg för han hade ju precis klippt sina tånaglar och det gör han bara en gång om året och det innan jul. Nu hade han ju gjort det alldeles i onödan. I vilket fall som helst högg han av grannens gran och drog den hem. Glädjen var stor i stugan när Pekka kom hoppande på en fot. Men, vi har ju ingen julstjärna sa min pappa Paavo. Pekka som inte var helt dum satte då sin fot på grantoppen och sedan kunde de dansa in julen och annat sådant fjolligt skit.

Jag önskar er en riktigt God Jul alla lyssnare och jag säger som jag alltid brukar- det är bättre med en fot i granen än två fötter på marken.

Advertisements