Det känns som om min hobbyverksamhet författarskapet har expanderat och blivit en heltidssyssla. Jag har försökt förstå mig på Publit, en plats där aspirerande författare som jag kan publicera e-böcker utan att behöva donera blod, sälja min njure eller skaffa dubbeljobb. Det kostar med andra ord nada att publicera en bok på Publit, däremot blod, svett och tårar. Jag har svurit på dem brevledes, men ändå blivit trevligt bemött. Tydligen används Publit som mest av förlag och de egenutgivare som finns som använder sig av tjänsten kan räknas mellan tummen och stortån. Med andra ord går jag i bräschen, bryter ny mark och anlägger räls där ingen hobbyförfattare någonsin har varit. Således kan jag efter en hel dags e-mailkonversation snart skriva en manual.

Jag har lärt mig konvertera wordfiler till e-pubfiler och laddat ner programmet Calibre. Jag har använt mig av Pixlr för att göra en omslagsbild till boken. Och vad jag är stolt för att jag är så duktig, visserligen genom att mitt i natten tjura och storböla över tangentbordet och hota med att sluta skriva för alltid, och skicka hatiska brev till Publit. Förlåt! Förlåt! Tydligen var inte alla buggar hittade på privatpersonsidan förrän jag kom storklampandes och krävde uppmärksamhet. Min son passade också på att bli magsjuk och hans gråa ansikte passade så väl med min gråa, sorgliga själ. Nåväl han har tillfrisknat och jag mår mycket bättre eftersom jag har fått så mycket stöd från… Publit.

bild3hemjävlahem

Nå, så här ser den ut, bilden alltså. Recito Förlag äger förra omslagsbilden och det vara bara att bita ihop och göra ett nytt bokomslag. I refuse att betala 10 000 kronor för att en illustratör ska göra en bild. Eftersom jag nu har slagit upp att mitt författarskap inte genererar mer pengar än 50 lax och därför klassas som hobbyverksamhet, så skulle jag med andra ord ligga en firre minus. Det går ju inte för sig. Och varför anstränger jag mig så mycket? För att jag planerar att ganska snart ge mig i kast med bok nr 2 i serien om Mia, som ska heta Ett husspöke till salu. Jag kan inte vända mig till bokförlag med nr 2 i serien om de inte är intresserade av den första och jag tänker inte heller trycka ner ett antal x som kostar ett antal y. Boken kommer med andra ord att bli helt digital och eventuellt kommer jag också att kosta på mig en lektör. Talking about that, så skulle Hem jävla hem må bra av lite frisering. Det är min första roman ever och har mycket klassiska nybörjarfel som jag idag skäms lite över. Men historien i sig är läsvärd om vi inte tar och satsar på att få Augustipriset.

Vet inte när jag ska börja med nr 2, men det blir eventuellt i sommar. Måste först läsa igenom Hem jävla hem för att komma i rätt stämning. Jag vet redan handlingen i stora drag och den är så spännande. Mia har flyttat till Gotland med sin käresta, har drabbats av fyrtioårskris och undrar över sin plats i livet, på Gotland och hos sin sambo. Vem vill ha en fyrtioårig storfamiljsmorsa med några kilo för mycket när mannen i hennes liv kan få vem som helst såsom de söta servitörerna han anställt som går i korta, korta kjolar och har världens längsta ben ända upp till de stora brösten. Pontus har också drabbats av livsexistentiell kris. Mia är inte så glad över husspöket de fick på köpet när de flyttade in i husrucklet och planerar att röka ut den med salvia. Pontus strejkar för han vill rädda spöket, för vad händer med ett spöke eller människan den var när den dör en gång till? Inte nog med det, Mia ska fixa århundradets midsommarfest och har bjudit in alla vänner från Trolllhättan till festen. Hennes kille verkar ha egna planer, men vad? Ja, det får ni veta när boken finns att köpa.

Advertisements