bilväg1

Jag har varit tyst med mina förehavanden, men nu kan jag äntligen avslöja det. Jag har åkt bil till Holland med familjen. Det är sista gången jag utsätter mig för detta självpåtagna martyrskap, tack och amen. Det fanns ljusglimtar, men dessvärre hade jag inte uppdaterat mitt SOS-kit sedan barnen var små. Då räckte det med blöjor för några dagar, plåster, alsolsprit och bensin i tanken. När man reser med tonåringar är det som att sitta bredvid en brinnande kruttunna och vissa gånger  om dagen kröp även jag in i den och puttrade finska osaligheter.

Så vad behöver en fyrtiotreårig mamma som reser med familj på tre barn och man till Holland över Danmark?

Här kommer min lista:

en detaljerad specifikation på vad man får packa med sig när fem individer ska trängas i bilen med bagageutrymme som ska räcka för nödvändigheter och för diverse inköp (host! baginbox, flak med öl, en chipspåse). Min man kan inte travel light, inte som jag som är familjens okrönte kung. Med ett par trosor kommer man långt, kan användas som tandtråd, kökstrasa, solhatt. Endast fantasin sätter gränser. Min man kan inte fantisera utan packar som om vi är på väg att flytta till landet. Tänk om vi blir bjudna på bal till slottet och tänk om det är slipstvång, tänk om och vips hamnade fem par skor i en megapåse, medan vi andra nöjde oss med två par, en som vi hade på oss och en reserv. Vi ska ju bara vara borta i tio dagar. Och så packade han fem tjocka tröjor, för vem vet, hösten kan plötsligt dyka upp och tänk om alla tröjorna blir smutsiga samtidigt. No wonder, vi inte kunde stänga bagageluckan utan att den krökte sig på mitten som en katt som reser ragg.

konsten att släppa taget om plånboken och låta kreditkortet ticka. Mamasita, det vill säga jag, uppfann snålheten och jag hade svårt att tanka barnen på glass varje fem meter. “Släpp plånboken, älskling”, sa mannen, drog undan fötterna under mig, log och försvann in i butiken för att köpa en liten grunka, en puttekula, glass, turistprylar och allt som barnen plötsligt upptäcker att de inte kan leva utan. Mamasita kan inte leva utan ekonomisk trygghet. Bankkontot tickade iväg som en taxameter på speed och jag kallsvettades och hoppades att den slog botten och låta misären ha sitt faktum. Jag kan konsten att måla upp skräckscenarios, jag. Vi sitter på gatan och tigger och människorna betalar för att slippa höra mig sjunga.

meditationsskiva till mig som visade tendenser på allvarligt psykbryt. Mitt i allt ska fru Solsken och glada vårar gå och bli deprimerad. Det kan ha något med att göra med att jag bad ett visst bokförlag dra åt helvete fast på ett värdigt men tydligt sätt. Jag kan ta kritik, men obefogad sådan som luktar avlopp och surgubbe tar jag inte emot. Kära redaktör, om du påstår att du väljer endast högkvalitativ litteratur som säger dig något, skulle jag be dig ögna igenom din senaste bok som du gav ut. Kan knappast kallas för högkvalitativ eller litteratur för den delen. Där satte jag punkten för en kontakt som jag behållit i förhoppning om att han är uppriktigt intresserad av det jag skriver. Han var uppriktigt intresserad av mina pengar.

handbok i att hantera tonårssöner som plötsligt en dag mitt i vår familjeresa bestämmer sig för att bli vegan. Och som vill att vi alla ska bli veganer. Let me say something: i Norden och framförallt i Sverige gullar vi med djuren och blir veganer. Det fenomenet verkar inte ha spridit sig till Holland och Tyskland, utan där leker man inte med maten. Stor del av semestern ägnades åt att leta efter vegetariska alternativ. Kära son, du bör i förebyggande syfte upplysa din kära mor om vad du tänker bli: astronaut, vegan, liberal, så att jag kan P-L-A-N-E-R-A.

handbok i hur man hanterar barn som bara vill ligga i sängen och frossa i tv-serier. Vad har du gjort i sommar då? Jo, i Milano kollade jag igenom hela 4400, i Paris alla avsnitt av Game of Thrones. Och du? Vissa av barnen, jag nämner inga namn, kunde jag ha tryckt in i ett rum med WI-FI, läsk och skrivit på skylten till dörren: Welcome to whenever and whatever you wanna be. Ett annat barn, nämner inga namn, gick böjd med huvudet mot asfalten, pga menssmärtor och mellan sammanpressade läppar sa hon: Se, jag gnäller inte. När man är på semester med familjen ska man vara till-sam-mans och se på saker, uppleva saker. Stööön! Kan någon ge mig smärttabletter, för jag tror jag dör. Men, mamma, jag härdar ut.

Ha en massa, massa kontanter. cash is good, credit bad bad. I flera butiker i Holland tar de inte emot utländska bankkort, så man måste bära med sig kontanter. Bankomater är en bristvara i landet, däremot inte croissanter. Jag tryckte i mig kakor av ren frustration. Hur i   h-e tänkte ni nu Holland? Jag djävlades tillbaka med att samla på mig tvåcents och betala med dem i matbutikerna så att kön ringlade sig lång bakom mig. Det kallas för en fredlig strid. I go the Gandhi-way. Make change without war.

Men, men vi hann i alla fall gå genom hela van Gogh-museet, gå nästan en mil på Amsterdams gator som här och där korsades av kanaler. Vi hade hyfsat tur med vädret, men ett av barnen fick svår pollenallergi trots att vi hade medicin för mun, ögon och näsa. Jag inser att det här är nog vår sista biltripp tillsammans, för barnen börjar bli stora och vill inte hänga med sina föräldrar. Mamma och pappa är pinsamma till och med utomlands och vilken tonåring går frivilligt in i butiker med sina föräldrar? Nu är vi hemma i alla fall. Hemma värst, men borta värre. Solong!

Advertisements