Det här inlägget passar absolut inte in i Familjekvationen, men eftersom min blogg ändå har spårat ur och publicerar om allt mellan himmel och jord tänkte jag ändå lufta mina tankar.

Jag har varit tjenis med Gud ett bra tag nu, flera år faktiskt. Och när man väl lär känna Honom är Han väldigt schysst, så han blev inte ett dugg förbannad när jag sa att jag går ur kyrkan. Han satt tyst ett tag och funderade, men sedan sa Han något klokt: “Men vi ses ikväll, eller hur?” När jag går och lägger mig om kvällarna, pratar vi lite, mest om ditt och datt. Ibland är jag skitsur på Honom, för han ger mig inte den minsta lilla ledtråd om hur jag ska bli heltidsförfattare. Han skickar mig en massa romaner i huvudet, en enda sörja, och sedan drar jag i trådarna och försöker rulla i hop dem till bollar, men hur jag sedan ska skapa magi med dem måste jag själv komma på. Så jag och Gud drar inte alltid jämnt, men Han blir inte arg och hotar med syndafloden om jag inte gör som Han säger.

Jag har varit lite bekymrad ibland angående att människor använder Hans namn för att rättfärdiga brott mot mänskligheten eller naturen. Han skakar på huvudet och säger att det är världsliga saker, Han sysslar bara med andliga saker. Och då blir jag förbannad och säger att hörrödu Gud, människor svälter och folk dödar varandra, hur kan det inte vara din angelägenhet? Och då pekar Han på en tavla som det står “Den fria viljan”. Alltså den här fria viljan är för jävla jobbig alltså. Gud gav oss med andra ord den fria viljan att tänka fritt och bomba hela planeten om vi så vill. Jag tycker att Han borde fundera på att dra in “den fria viljan”, när vi har gått för långt. Den fria viljan kan väl ändå inte användas hur som helst, precis som yttrandefrihet? Någon gräns måste väl ändå finnas att här drar vi en linje, passera här och vi plockar upp dig till Himlen. Så Gud lägger sig inte i. Och det här med religion då? Då ler Han stort och säger att en del människor behöver vissa ramar och regler för att leva, men egentligen behövs de inte. Men har det inte med Gud att göra, det här med religion? Nej, nej, Han har inte med det att göra om de vill tillbe Honom innanför eller utanför en lokal, tillbe eller låta bli att tillbe. Ni gör som ni vill, säger Han och pekar på skylten där det står “den fria viljan igen”.

Och eftersom jag och Gud är vänner kan jag fråga Honom vad som helst. “Men du Gud, eftersom du inte verkar behövas här på jorden, är det inte isåfall dags att avskaffa dig? Du kanske ska åka på semester någonstans där du inte heller behövs?” Och då ler Han sådär jättefånigt att jag ibland undrar om Han inte har en skruv lös för Han verkar nöjd och lycklig hela tiden. “Päivi, du har nog fått allt om bakfoten. Du ser, det går inte avskaffa mig för “jag är”. Jag är allt du ser runtomkring. Träden, skuggan, solen, du, din man, dina barn och den där främlingen som står utanför och väntar på bussen. Jag tar inte slut någonstans utan jag flyter in i alla former. Det finns inga hålrum, tomrum, du eller jag, utan vi är alla från samma skapelse. Det finns inga avskiljningar, gränser mellan allt som finns. Allt är atomer, elektroner, protoner, neutroner, kvarkar och vi flyter in i varandra i olika former. Ser du inte hur elektronerna rör sig mellan allt som finns? Jag förstår att ni människor vill dela upp saker och ting, vara för och emot, bestämma hur ni ska leva, men sådant är världsliga saker. Så du ser jag gav er den fria viljan att leva era liv som ni vill, men ändå stympar ni er själva och bestämmer er för att jag har bestämt att ni ska leva och vara på ett visst sätt. Jag är och vad ni gör med det, är upp till er.

Advertisements