I morse slog jag snooze på mobilen fyra gånger innan jag steg upp. Ja, trots att det var söndag fick jag stiga upp för det var min tur att ta helgpasset på jobbet.

10 minuter innan jag ska dra iväg till jobbet valsar jag med dammsugaren i sovrummet, för jag fick för mig att städa ett hörn där vi bara stoppar in saker. Som Jakobs teckningar och allt mitt skrivklotter. När jag vaknade på morgonen efter att ha hindrat väckarklockan att göra sitt jobb, väcka mig, tänkte jag att den här dagen kanske jag till och med hinner sminka mig. Nä, alternativet stod mellan ren, fräsch mun och smink. Med eller utan kläder på. Vet inte vad det är för fel på mig, jag är jätteduktig på att planera men usel på att räkna ut hur mycket tid det går åt för varje syssla.

Jag och min man har börjat vårt nya liv, där vi jagar kalorier. Igår gick vi t ex fyra-fem kilometer, men sedan stoppade jag i mig en halv chipspåse trots att jag inte ens gillar chips. Och till skillnad från anorektiker som alltid tycker att de är för tjocka, så tycker jag att jag är helt perfekt. Jag skojar inte. Ser min egen spegelbild och kastar en slängkyss. Tills någon tar ett kort på mig. Vem är den där tjocka tanten i mina kläder? Jag har förmodligen läst några terapiböcker för mycket och accepterar mig som den jag är. Som  t ex att jag inte är en särskilt närvarande mamma eller fru. Nobody’s perfect. Min devis är: This is my life and I am the fucking star. Efter en massa tragiskt som hände mig som barn, har jag insett att livet är alldeles för kort för att gräma sig och ångra det man gjort eller inte gjort. Det går inte att spola tillbaka i tiden.

När jag kommer från jobbet, med tanken att jag ska gå ut och promenera visar min man sitt ben. Han har blivit stucken av jordgetingar när han var ute och klippte gräsmattan. Ett i foten och en på halsen. Äldsta sonen sprang och hämtade Alsolgel för att dra ner svullnaderna och när den torkade såg det ut som om Anto mjällade från skäggstubben. Och sedan visar han sin nya app och han har tagit 10 000 steg där ute. Förbaskat, där låg jag i lä. Jag suckade och sa att jag visst fick gå ut själv. Nä, nä. Han drog på sig skorna och sedan gick vi fyra kilometer i skogen och diskuterade politik och avregleringen av välfärdssystemet. Gulligt va? Och sedan föreslog han att det kanske fanns andra sätt att suga ut kalorierna ur kroppen? Vad sägs om sex? Aldrig i livet. Jag har en känsla, bara en känsla, att han kommer förbruka mer kalorier än jag. Det blir inget av det säger jag, för om några minuter börjar filmen Words & Pictures. Det känns som om det handlar om mig och min man. Jag skriver och han målar.

Igår kväll såg jag att man kunde vinna en lektörsläsning på sitt manus om man skriver en baksidestext. Kan inte motstå tävlingar och skickade in. Manuset ska vara romance, fantasy, sci-fi eller thriller. Och eftersom Hallelujabröderna är lite vad som helst, plottrade jag ner en baksidestext. Vad sägs om den här:

Tre återförenade bröder beger sig ut på brottsturné i småländska Helgeryd. Utklädda till dörrknackande mormoner ska de tömma pensionärerna på madrasspengar. Deras plan går i baklås och de blir motvilligt involverade i Hallelujabröderna, en sekt som ännu inte bestämt sig för vad de ska tro på. En envis kvinna från Kammarkollegiet är bröderna på spåren fast besluten att fälla dem. Frälsningen är enda vägen ut.

Apokalypsens fyra ryttare har uppenbarat sig i molnen och det går upp för bröderna att det finns en plan med allt. Visserligen inte som de hade tänkt sig. Och i Himlen sköter änglarna ruljangsen, utom de som strejkar för samma arbetsvillkor som Satans anställda. Harald, Simon och Emrik har fått en chans att ställa allt till rätta, vare sig de vill eller inte. För därute finns det människor med så mycket vilja att de lyckas kringgå den fria viljan.

En varm och tragikomisk bok om religion som ni aldrig upplevt förut.

Advertisements