Från nätet, Sydsvenskan, hittade jag idag detta: En majoritet av arbetsmarknadens parter säger ja till höjd pensionsålder. Det innebär att man kan gå i pension först vid 63 års ålder och har rätt att jobba till 69 års ålder.

Intressant att de säger, rätt att jobba till 69 års ålder. Jag och alla jag känner hoppas inte på att vi ska slippa ta ut pensionen. Jag är rätt färdig med jobb redan nu.

Och då kommer vi till min konspirationsdel och det är bäst att jag viskar: Jag misstänker att man kan se botten på statskassekistan. Fast det får vi inte veta. Så här resonerar de:

-Muahahahaha, om vi höjer pensionsålderna kommer fler att hinna dö innan de går i pension.

– Ja, ja. Och de som inte orkar jobba går i pension tidigare.

-Jackpott för oss! De tar ut sämre pension för resten av deras ynkliga liv.

Fler fattigpensionärer hurra, som dör av näringsbrist.  There’s a solution. Fucka systemet inifrån. Ställ er till arbetsmarknadens förfogande, blockera gångarna med rullatorerna, gå kurser på Arbetsförmedlingen och på det långa sjukskrivningsperioder för som sagt när man blir äldre tar allt lite mer tid, såsom att bli frisk. Det bekostas inte med pensionspengar utan alla andra instanser får rycka upp sig och börja betala. Jag föreslår att vi tvingar ut barn i arbete vid tolv årsålder, barnarbete är inte tillåtet men äldre kan vi piska hur länge som helst.

Och ur ett annat perspektiv så har levnadsstandaren ökat i Sverige. Vi spenderar mer pengar på resor och prylar vi egentligen inte behöver. Sänk standarden och spara mer. Så gör de i andra länder där det inte finns pensioner att tala om. Men här i Sverige litar vi på en godtycklig pensionsfallskärm som aldrig fälls ut. Det är som guldkistan vid regnbågens slut. Fast när du når fram upptäcker du att det inte finns så mycket där, för någon annan har varit framme och roffat åt sig pengarna.

Jag lägger ner tankarna på att få pension för min del. Det är så tråkigt att bli besviken i eftertexterna av ens liv och upptäcka att man blivit grundlurad att jobba tills man stupar. Not for me. Det är inget som säger att jag inte kommer jobba, men jag kommer inte att jobba på någon annans villkor. 8 timmars arbete, skulle inte tro det va. Det tar betydligt längre tid att jobba än 8 timmar, för det ska lunchas på platsen, om man får lunch, och sedan ska man ta sig till jobbet, fram och tillbaka. Arbetskläderna ska tvättas och sedan måste du gå och lägga dig när någon annan tycker att det passar sig. Bara att få ut sin semester är en så’n hallaballoo vartenda förbannade år.

Min plan är att sänka kostnaderna genom att betala av hela vårt hus och sedan hyra ut en del till någon. Och spendera mindre. Visserligen blir inte staten glad om man inte spenderar, för då blir det ingen tillväxthastighet, ingen tillväxt alls, snarare röta. Inte mitt problem, det var ni som började mucka med min pensionsavgång. Om några år har två av barnen flyttat hemifrån, börjat på universitet, den minsta har slutat på fritids. Money, money, money in på sparkontot. Jag har ett bra jobb, jag tjänar inte politikerlön, men det går att lägga undan på den. Vi är inga globetrotters, eftersom jag reser väldigt bra och billigt i min fantasi. Inte heller intresserade av dyra bilar eller dyra kläder. Det dyraste som vi har just nu är mat- och mobilkontot. Och vårt hus var ett ruckel till reapris, så den är inte speciellt dyr heller, förutom renoveringskostnader. När vi blir äldre behöver vi inte hålla på och renovera hela tiden utan låta den vara. Vi ska som sagt dö någon gång, så tills dess kan vi spika wellpapp på fönstren vid kris. Jag ska nog klara mig, även utan jobb, om inte staten beslutar sig för att beslagta de äldres hus och besparingar, stoppa in dem på ålderdomshem som blivit omgjorda till små fotbollsfabriker där vi stoppar och tillverkar tennisskor.

 

Advertisements