dav
dav

I vårt hem spelas alltid musik, ur flera rum samtidigt. Anton, min man, tycker om Britain’s got talent och andra musiktävlingar. Lillplutten älskar Deadmau5. Dottern gillade förut en typ av japansk musik, äldsta sonen är något av en allätare. Och han spelar själv på piano medan jag nöjer mig med att trumma på bordet med fingrarna. Jag gillar allt med rytm, techno, disco, hipetihop, house. Allt. Något som får mig att skaka på rumpan.

När den minsta började tala, undrade de i förskolan varför han rimmade alla ord. Hej, mannen, så gör vi i savannen… Han har rytmen i blodet. Barnen kan nog alla hits mellan 70- och 90-tal, så när det är musik-quis i skolan vinner de. Radion eller Spotify matar sånger, de jag har valt ut.

Det finns bara ett aber, jag är tondöv och förvränger alla låttexter. Äh, sådana petitesser.

I morse vid frukostbordet, var bara jag och minstingen vakna. Min son har väldigt höga krav på sina frukostägg. De måste vara hårdkokta, helst i en halvtimme. Misstänksamt knackar han på ägget tills han ser äggulan. Ingen gegga, tack! Därefter kommer provsmakning, vilken kryddblandning ska vi ha idag. Salt och en orientalisk kryddblandning som består av sju pepparsorter och heter sebaha baharat på arabiska. Det vill säga sju kryddor. Jakob lyfter upp blicken och tittar på mig:

“What’s love got to do with it, got do with it. What’s love but a second hand emotion?”

Jag svarar:

“Waste time with a masterpiece, aha, talk to me baby, go fucking crazy, ajajajajajajajaj, keep on hoping, cake by the ocean.”

Eftersom vi inte har delad vårdnad om MIN dator, som är en jobbdator för mitt skrivande. muahahahaha, kastade jag ut sonen från mitt rum. Han använde melodin till Michael Jacksons Bad och sjöng.

“Cause i’m mad, i’m mad, i’m really really mad. I’m mad.”

 

Advertisements