Nåväl, dagens blogg kommer att vara ohejdat skryt om mig själv och mina bravader. Och varför jag förtjänar att skryta. Lite Gud på det också. Det finns alltså tre skäl till varför du inte ska fortsätta läsa.

Skyll dig själv!

Det är tredje gången gillt jag vinner en tävling där tidningen Skriva är inblandad. Första gången skulle man skriva några meningar om varför man gillar böcker. Jag vann en läsplatta till ett värde av ca 900 kronor. Nästa gång jag vann var när man skulle skriva passande meningar till en bild. Då vann jag en bok som handlar om vad som behövs för att skriva en storsäljare. Den hade jag redan och har läst den både fram- och baklänges. Den är min bibel, när jag drabbas av pms och/eller depression/nedstämdhet och måste ha något att trösta mig med. Nu har jag alltså två böcker och kan ligga mellan dem som en dubbelmacka. Amen! Och nu har jag vunnit en tävling värt att nämna, de två andra var småpotatis.

Sveriges största skrivkonferens, Skriv 2016, hålls nästa helg på Dieselverkstaden i Nacka. De utlyste en tävling där en vinnare kunde vinna inträdesbiljett till ett värde av 2900 kronor och jag vann. Man skulle skicka in ett bidrag, sin motivation till varför man ska vinna biljetterna. Jag skickade in fyra bidrag, för det gick att skicka hur många som helst, och jag vann med mitt tredje bidrag. Jag gav allt och lite till  och blottade min själ.

Bidrag 3 vinnskriv2016.png

Jag har NÄSTAN vunnit på en novelltävling på hemsidan Kapitel1. Tio finalister skulle få publicera sin novell i en bok, en samling erotiska noveller. Jag gick vidare till delfinal, men där tog det stopp. Jag misstänker att jag inte var tillräckligt erotisk. Det är nu korrigerat. I manuset Hallelujabröderna jag nu håller på och reviderar är det både snusk och hädelse och jag tar ut svängarna rejält. Blir jag inte stämd av någon som inte känner sig retad och påhoppad blir jag ledsen. Visst gör det ont när Päivi utbrister.

Varför är det så viktigt för mig att vinna skrivtävlingar? När jag var fem-sex år gammal visste jag att jag skulle bli författare, innan jag ens hunnit lära mig läsa och skriva. Skolan tog det ifrån mig, fick mig att tro att jag som är andra generations invandrare aldrig kommer att lära mig skriva bra svenska. Jag har fått lära mig om, att tro på mig själv. Det handlar inte om att kunna skriva grammatiskt korrekt. Det handlar om att fånga läsarna med sin berättelse, det som skolan aldrig lärde mig.

För kanske tio år sedan började jag skriva och har sedan dess inte kunnat sluta. Det är som att smaka på knark och vara fast vid första silen. Vad jag har gråtit och skrikit för att jag velat sluta skriva, men inte kunnat. Varför öppnade jag den dörren igen? Lås dörrjäveln,regla den med antidepressiva och självmordstankar. Låtsas som att den inte är där, för den lurar in en i en fantasivärld där rökelse formar dansande älvor som löses upp framför dig.

En dag var jag rejält trött på Gud. Han och jag har en hel del envägskommunikationer. Han låtsas lyssna och jag skriker på Honom. Jag stod ute på gräsmattan och klippte det förbannade gräset trots att min kropp protesterade mot vardagslivet och lunken utan tid för eftertanke. Jag stannade gräsklipparen, klev ilsket omkring med mina gröna Tretorn-gummistövlar, stannade vid den höga björken och ropade: “Ge mig ett tecken på vad  jag ska göra.” Jag hade tänkt på att sluta skriva, för det blir som sagt sällan napp när man pimplar i mörkret och får inte ens så lite som kritik. Precis innan jag avslutat min mening såg jag hur en fjäder skruvade sig ner från björken. Den flöt inte i luften, den skruvade sig ner rakt framför ögonen på mig och slog ner i marken framför mina fötter. En perfekt fjäderpenna. Så, det är den korta förklaringen till varför jag skriver. Gud eller någon av hans springänglar sa till mig, översatt till finska och sedan översatt till svenska: Håll klaffen och skriv! Men mitt självförtroende har alltid varit i botten, trots att jag borde veta att jag kan skriva vid det här laget. Jag måste ha små uppmuntringar för varje steg jag tar mot livet som halvtidsförfattare.

Det var några stycken skryt och självömkan. Jag tror jag kan unna mig en bit av det idag. Natti natti!!! Och som bonus får du länken till min halverotiska novell: https://sadutrorduarforfattare.wordpress.com/mina-historier/en-man-red-in/

 

Advertisements