Ni som är äldre minns säkert Pang i bygget eller Fawlty Towers som den heter på engelska.

Här lite klipp för att fräscha upp minnet:

I helgen var jag på skrivkonferens i Stockholm. Tidningen Skriva och Ann Ljungberg arrangerade Skriv2016 som tog plats i Dieselverkstaden i Nacka. Mina tankar från skrivkonferensen kommer jag att skriva om på min andra blogg http://www.sadutrorduarforfattare.wordpress.com. Istället tänkte jag berätta om den hysteriskt roliga lördagkvällen när jag, min man och yngste sonen skulle äta middag på hotellet vi bodde på.

På kvällen åkte vi hiss ner till andra våningen där vi trodde att de serverade middagen. Intet ont anande steg vi in i ett sällskap som satt bänkade i ett bord a la medeltid. En kvällsbuffé hade dukats upp och förvånat höjde vi på ögonbrynen. Vi trodde att det fanns en meny att välja ur, men ja, ja, det såg gott ut. En servitris sprang fram till oss. “Ursäkta, men det är reserverat här.” Vi tittade oss runtomkring. Nej, det fanns ingen skylt där det stod bokat, så vi gick ner till receptionen, jag med mina blossande rosaceakinder som vaknat ur sin törnrosesömn. Det såg inte ut som om någon åt, men alla var kanske inte hungriga runt halv nio på kvällen.

Vi ställde oss i kö vid baren och iakttog samtidigt samspelet mellan personalen. Alla såg ut att vara sprungna ur samma familjeträd, ett familjeföretag med andra ord som vilken pizzeria som helst, fast ett hotell. En ung servitör kastade sig fram vid sidan av oss och hostade ur sig: “En entrecote, en hamburgare med pommes, ett glas rött och så pepsi.”

Kvinnan i baren höjde på ögonbrynen.

“Men snälla du, så säger man inte. Ta det som de ska dricka först. Börja om från början.”

Servitören flåsade och lutade sig fram med sin bricka.

“En pepsi, ett glas rött, en entrecote och en hamburgare med pommes.”

Det var strax vår tur, men en kvinna bakom oss trängde sig före.

“Ursäkta, vi skulle vilja ha vatten till vårt bord.”

Och kvinnan vid baren log ett jokerleende, ni vet, där mungiporna åker upp till öronen i det annars stela ansiktet och stirrar på kvinnan med ögon som skulle kunna skrämma skiten ur folk på Halloween, fast utan att hon behöver en mask. Tror du kvinnan fick vatten? Nej.

Vi beställde vår mat och letade sedan efter ett tomt bord. Det fanns ett som var fullt av porslin och vi frågade om vi kunde ta den. Kvinnan nickade och pekade på bordet. Vi blev bestående vid bordet och stirrade på porslinet som ingen plockade bort. Efter fem minuter blev de förmodligen trötta på att vi inte hade satt oss utan stod med obehaglig tystnad runt bordet. En servitör kom fram och staplade tallrikarna på vårt bord och gick in med dem till köket. Men det var en stor blöt fläck på bordet, som om någon hade hällt ut ett halvt glas vatten. Några minuter till av väntan. När den första servitören inte kommit och torkat vårt bord vinkade vi till oss en annan servitör som hämtade en trasa och torkade upp. Under tiden hade den första servitören dykt upp igen och flirtade ohämmat med några kvinnor som satt vid ett bord. Han låtsades göra saker där såsom att vika servetter och pilla på bordsduken. Jag och min man skakade på huvudet.

När vår mat anlände glömde servitören besticken och vid det här laget kom vi fram till att personalen nog var rätt så inkompetent. Min man hämtade besticken från baren, så var den saken avklarad. Min oxfilé var inte heller välstekt utan välrå med brun hinna runt om. Däremot var min potatiskaka vidbränd, men jag höll god min, vilket min man som är kock också gjorde. Han trodde att jag inte visste skillnaden på rare och medium. Hihihihihi! Jag sköljde ner maten med ett glas rött, och så var det med den saken. Vi är väldigt snälla människor jag och min man. Vår servitör passade under tiden på att gå och flirta med de äldre kvinnorna än en gång. Plötsligt ser vi vår servitör springa förbi oss med knivar och gafflar i högsta hugg för att komma ifatt den andra servitören som bar på tallrikar till några andra hotellgäster. Jag skar en bit av min råa oxfilé, tittade upp på min man som hade fyllt sjå med att hålla sina ansiktsmuskler i schakt. Med servetten intryckt mot min mun försök jag hindra mig från att skratta.

Jag hade verkligen sett fram emot att äta varm hjortron med vaniljglass och personalen skulle inte hindra mig från att uppfylla min norrländska dröm. Med skakande knäskålar gick jag fram till baren som under tiden bytt ut halloweenkvinnan till vår kvinnoflörtande servitör. På den här baren är det verkligen flyttande gränser för arbetsuppgifterna. Bara det att han inte kunde kassaapparaten. Paret framför oss skulle betala för sin mat och han stirrade förtvivlat ner på kassaapparatens tangenter. Han hämtade den andra servitören som också han stirrade på tingesten. Det andra paret gick därifrån för att komma tillbaka senare.

“Fan också, förbannat!” Han stirrade hatiskt på kassaapparaten och tryckte på måfå några tangenter utan att något hände.

“Ursäkta mig! Jag skulle vilja beställa.”

Utan att lyfta blicken från kassaapparaten sträckte han ut sin högra arm, grabbade tag i en meny och kastade över den till mig.

Som sagt, jag skulle ha min efterrätt, varm hjortron med vaniljglass.

“Ska jag komma tillbaka senare?”, föreslog jag.

Som tur var kom den riktiga personalen, så riktiga de nu kan vara, och knappade in min beställning.

När min efterrätt kom till bordet avslutade flirtservitören med att trycka in skeden långt in i glassen.

“Så, varsågod!”

Jag hoppas verkligen inte att de vill att jag ska betygsätta deras hotell. Resten var det inte så mycket fel på. Ja, förutom hissen som inte åkte upp utan bara ner. Det gick bra att trycka upp hissen när man stod på en annan våning, men den vägrade att åka upp från bottenvåningen med passagerare i. Det var inget fel på rummet heller, utom tv:n som stängde av sig varje tio minuter. Hälften av kanalerna gick inte heller att se på för de flimrade som på 70-talet när tv-kabeln satt lös. Annars var det inget fel. Frukosten var utmärkt, förutom att det inte fanns glutenfritt bröd någonstans. Och deras löskokta ägg hade sköljts i varmt vatten och inte haft kontakt med kokande vatten. Annars var det inget större fel, utom apelsinjuicen som såg ut som svag citrondricka. Jag ska inte klaga. De gör så gott de kan. Jag kan tyvärr inte nämna hotellets namn. Den som ska boka hotell i Stockholm kan kontakta mig om ni behöver veta.

 

Advertisements