Idag hade jag tänkt fortsätta på min magiska färd, att sudda bort kilona från Alladin-asken från den här julen och fem jular till, men nej. Istället fick jag ta kort på mitt ansikte, herremije. Jag är inte så bekväm med det. Det känns som nakenfotografering.

Bakgrunden till detta självplågeri är att jag och en författarkollega arbetar med en föreläsning, det vill säga vi jobbar med underlaget. Turen är kommen till själva utskicket, följebladen som ska skickas till diverse arrangörer. De bilder jag hade sedan tidigare på mig själv var lite för stela för det budskap vi ska förmedla.

Simsalabim, lite smink och sedan skrida till verket. Ett tag funderade jag på att konvertera.

Ja, jag hoppas verkligen min kollega hittar någon vinkel som passar. Annars har vi snabbvideon längre ner. Hitta en vinkel och ta den.  När jag blev avvand vid att se mitt ansikte blev det riktigt roligt. Det blev väldans egofixerat idag.

Advertisements