Päivi Karabetians foto.
Sov Lucy sov, annars hämtar jag min kompis Brumbrum.

Igår kväll ville lillpalten inte alls sova. När han är övertrött vibrerar alla hans kroppsdelar. Det började med fötterna som vickade under täcket. När jag lade handen på hans fötter och kommenderade dem att stilla sig började istället händerna röra sig. Jag hade en ledig hand kvar. Jag lade den på händerna, men då rörde sig hans huvud i stället, i sidled. Suck!!! När kroppsdelarna inte vill samstämmigt lägga sig för att vila tar jag i med hårdhandskarna.

Jag placerade handen ca en och en halv decimeter från hans huvud och rörde mig i luften runt omkring honom, svepte med händerna som en solfjäder. “Aj, mamma, du ger mig huvudvärk när du gör så där.” Sicken sjåpig unge. Han är i själva verket så trött att hjärnan inte kan stänga av. Då stänger jag av den genom mina magiska händer. Abrakadabra! Kan man göra healing på folk kan man följaktligen rensa huvudet från alla aktiviteter som rör sig där. Jag skickade upp dem till det stora uppladdningsmolnet i himlen och en minut senare sov han. Anna Wahlgrens sovmetoder för barn, buffning och skrikning, kan slänga sig i väggen. Det är mjuk rensning som gäller.

När jag inte kan sova ber jag min man rensa mig, men då blir han alldeles utmattad och gäspar på gäspningarna. Han tycker att jag har alldeles för mycket skit i mitt huvud och ibland till och med bråkas det i hjärnan. Annars har jag en osviklig metod som fungerar på mig. Jag smyger mig upp till sonens rum och lånar en sängkamrat, en mjuk nalle utan hårda knappar eller sticksiga sömmar. Jag drar täcket ända upp och lägger nallen på kudden bredvid mig. Han tittar på mig mjukt och jag faller ner i dunmjuk sömn. När slutade jag sova med min nalle förresten? Var det när jag bytte ut den mot en pojkvän? Pojkvänner är hårda men nallar är mjuka. Senare, tjugo år senare, när pojkvännen är min man har han i sin tur blivit mjuk, i alla fall vadderingen runt magen, och min nalle har tappat sin form och ser ut som en tigerfäll.  Det är då jag smyger mig upp och stjäl, jag menar lånar, nallar som inte har för många fartränder på sig. Min nalle hette Nalle och var en brun teddyhund. En fatal dag, jag ska aldrig glömma dig Nalle, tog min bror, snyft, och hans kompis, buäääh, ut honom på kälkbacken. De satte sig på honom, turades om att knäcka hans rygg med sin tjugo kilo tunga kropp. Han var i ett bedrövligt tillstånd, Nalle, och han hade tappat ena ögat och ett lång brunt slafsigt öra jag brukade vira runt min hals. Han var aldrig sig själv efter det, liksom. En stukad själ. Han försvann in i sig själv efter det. Min första kärlek, snyft! Vad var det vi pratade om? Jo, jag använder okonventionella sovmetoder. Än se’n då? Som man bäddar får man sova.

 

 

Advertisements