fantasi

“Hej och välkomna till AOM!”

“AOM!”

“Här är vi alla Anonyma OrdMissbrukare! Sven, berätta om den första gången.”

“Ja, det var när jag hittade bokstaven som fick hela världen att spraka. Mmmmmmmmmm…”

“Sven, verkligen, jag hoppas du klarar det den här gången.”

“Mmmmmmmm,,,,”

“Eller inte. För mig var det som att kliva in i en ny värld varje gång jag öppnade bokomslaget.”

“Jag vill ligga med alla ord.”

“Tack, det räcker Anna.”

Ärligt talat, det måste finnas en diagnos för mig, eller nå’t. Wordslut!!! Ordhora är vad jag är. Jag går igång på vissa ord, speciellt ord som någon har hittat i en ordbok och dammat av. Och jag älskar det finska språket, det jag lärde mig var grovt och naturligt, småfräckt och alltid oanständigt. Det finns säkert elegantfinska, men när jag var liten skrek mamma innan jag gick ut (på finska): Ta på dig ordentligt så du inte fryser om “pillu”. Islänningarna har 50 nyanser av snö, men vi har 50 nyanser av det kvinnliga könsorganet. Pillu-vittu-reikä. Springa-fitta-hål. Det var förmodligen min tvåspråkighet som väckte min lust för författarskap. Det fanns ord bara jag och min familj förstod såsom “Söu gått” (Sov gott!), det fanns ord man inte fick säga i kyrkan, perkele! (vilket inte hindrade min mamma på min sons dop) och ord som öppnade fantasin på vid gavel och fick mig att kliva ut ur ramen för en stund.

Jag har upptäckt att jag gillar att skriva vad som helst. Jag finner njutning i att skriva produktbeskrivningar, sagor, noveller och klagobrev till myndigheter. Jag är inte lika bra på att tala, det stockar sig i munnen av iver, men med fingrarna kan jag sudda ut orden som ramlade ut obetänksamma och övermodiga, småfullt kaxiga. OMG, Det är en allvarlig diagnos, det finns inget botemedel. Det enda som stillar klådan är att gnida fingertopparna mot fyrkantiga plastbitar på rektangulära platta lådor som svarar på dina tankar.

 

Advertisements