Dagens blogg tillägnas min mans kusin som hastigt gick bort i en ålder av 37 år. Det är alltid hemskt när en ung människa dör, men jag finner det ännu värre att det är en renlevnadsmänniska. Ingen alkohol, inga cigaretter, ingen övervikt och inte ens en familj med barn som stressar livet ur honom. Inget, bara tillfälligheten. Han dog bara, stroke eller hjärtinfarkt utan föregående tecken på det.

Spelar det ens en roll att räkna på sannolikheten för att det ska hända mig? Sannolikheten för att det ska hända mig är liten, men det är lite som när blixten slår ner. Och händer det mig är sannolikheten 100%, vilket även gäller min mans kusin.

Så om jag lever som en renlevnadsmänniska är sannolikheten för att jag ska dö mindre, men det bryr sig inte döden om. Döden räknar inte på kalkyler eller följer en lista. Om man inte vet om man ska dö eller leva, är det lika bra att förutsätta att man lever eller dör nästa dag. Lev livet som om den var den sista. Jag förbjuder min familj att vi ska skiljas åt eller gå och lägga oss efter att vi har grälat. Trots att man inte är ense kan man ändå kramas och säga att man älskar varandra, för risken är att man aldrig kan ogöra ord som kastats lättvindigt. Ett “Jag hatar dig” kan inte tas tillbaka om den man kastade den tanklöst mot dör. Lev inte livet som om den var en evighet. Lev livet som en dagslända, ta tillvara vackra stunder och berikande detaljer. Njut när solen klättrar nerför grantopparna vid skymningen, betrakta en fjäders rastlösa hållning om den ska stiga eller sjunka.

Livet är ett lotteri. Det enda som ökar chansen att vinna ett långt liv är att ta fler lotter, men om du har otur är alla lotterna nitlotter. Hur vet du om du ska få leva ett långt och gott liv? Det vet du inte. Lev livet som om den har en mening, att det betyder något för dig. Vänta inte på framtiden. Den är bara ett tänkbart scenario som bara kan uppfyllas om du är med i den.

 

Advertisements