Jag har haft påsklov och jag missade varenda frisknärvarodag. Få se, ont i öronen, huvudet, halsen som var en favorit i repris som slemjojoade hela tillvaron, näsblod, ögonen som fick ta sin beskärda del genom de välventilerade tårkanalerna, det skola flöda ymnigt åt andra hållet. Jag blev frisk, tatatatadam idag när jag skulle gå och jobba. Frisk nog att stå på benen alltså.

Mannen och dottern var i maskopi mot mig igår kväll och började titta på en ny tv-serie klockan tolv på natten, innan en skol- och arbetsdag!!! Jag tror jag har blivit degraderad till en dvärgpitbull, jag skäller och skäller, men tror du någon bryr sig. Nästa morgon, vem är det som får dra ut mullvadarna ur täcken med hot och kaffe?

Bro socken, där vi bor, var ta mej fan inte klok igår kväll. Eftersom jag var sjuk hela påsklovet sköt vi på fönsterputsningen till igår och då började det snöa. Se där, ännu ett svepskäl till varför fönster inte skulle putsas. Och det var kallt! Ha! Ut och putsa fönster gubbj-vel, jag menar älskade älskling (du lade inte tillbaka plastlocken till mina bildäcksfälgar, bilen ser ut som ett freak, så ofullständig, så därför måste du putsa fönster, tänker hämndotvätta dina kläder). Så här såg det ut några timmar senare. Jag kan berätta att någon kilometer längre bort hade det inte snöat. Jag fick skramla fram fotobevis.

Se vad vacker med snö i april (om vi bor i Norrland, ja)
Aprilväder!

 

I morse stod jag och hackade på bilfönstren för isen ville inte släppa, det blev ett minimum av skrapning, och vi rullade in i det snöfria!!! Visby som en bil-igloo. Tänk vad häpna de blev, stadsborna. Vi på landet har det så eländigt att vi t.o.m. har snö. Jag gick så långt som till att anklaga en väninna för att bo i ett högre socioekonomiskt område borta vid Själsö. Hur skulle det se ut om de fick snö i poolerna, de prunkande påskliljorna, det går ju inte. Skicka det till Bro, Gotlands håla. Skämt åsido, vi är ingen håla. Vi har Bro-Jesus, Bro-Elvis, offerkällan och en drös oidentifierade spöken. Det du.

Jag blev i alla fall lite piggare när jag såg ett inverterat Löfbergs Lila-paket vara ute och rasta sin hund borta vid sonens skola. Ni vet, en vinterjacka med mer gult än lila, där färgerna liksom har kastats på jackan som om det fanns en tanke bakom, men nej. Typ som en gratisjacka när man har vunnit på ett korsord.

På jobbet gjorde de parfymerade tanterna och gubbarna mitt liv extra intressant. Lite som Hunger games. Ska Päivi överleva eller inte? Jag har ett problem, förkylningsastma och jag har ingen medicin. Halsen är lika bångstyrigt fet på utsidan, men inuti, ett litet sugrör. Jag har klarat mig på en inhalator väldigt länge. Skulle behöva en ny, men då måste man gå till doktorn. Du får inte akut läkartid om du inte är döende, vilket jag i så fall skulle kunna ordna, och när jag väl får tid är jag frisk. Det är som att sopa igen spåren efter ett mordfall. Jag försökte hålla andan när rosparfym och old spice killade mig i näsan. Snälla människor, kan ni inte lukta svett och piss för min skull?

Mina barn tycker om att sätta en personlig prägel på sin magsjuka. Sonen spydde i handfatet i lördags natt vilket dottern idag kontrade med att spy på ett toalock.

Och så tappade jag en plomb på jobbet. Jag tryckte in Cavit i tanden, en provisorisk fyllning, lite smådesperat, och spottade ut fyllning en halvtimme senare. Jag har nog gnisslat i sömnen. Vaknar på nätterna av att jag pressar tänderna mot varandra. En och annan tand lär ryka. Det är studentfest och bokreleasefest snart. Det är mycket nu. Två kunder frågade idag om jag har börjat nyss på apoteket. Förkylningen måste ha möblerat om mitt ansikte. De kände inte igen mig. Hoppas jag har blivit snygg som Pamela Anderson.

 

Advertisements