Jag har fått en aha-upplevelse. I vanliga fall möter man kanske Jesus och Gud och så blir man överens med dem om vilken religion man hädanefter kommer att tillhöra. Jag mötte mig själv i spegeln och upptäckte att jag är knäpp på riktigt.

För mina barn brukar jag berätta om Asterix och Obelix, att Obelix inte får smaka på Miraculix styrkedroppar eftersom han ramlade ner i grytan som barn. Det är så min humorfaktor funkar. Som barn blev jag doppad i Arto Paasilinna-litteratur, Hasse& Tage, Nöjesmassakern och pappas sinne för underlig humor, det liksom slog slint.

Har ägnat kvällen åt att studera förlagsbranschen och inser att ingen riktigt passar min typ av underhållning. Jag är visserligen vit medelklass, dock inte privilegierad. Det enda jag har ärvt är en massa skuld, för att jag inte curlar min familj som en sann finska, och en städmopp att moppa skiten ur mitt liv. Jag söker efter den storrökande förlagsredaktören med whiskyflaskan i lådan, tre hål i t-shirten, som bläddrar i manusen med hamburgerfett på fingrarna, my kind of people. Det känns som om jag borde korrigera tillbaka min närsynthet för att se kvasiintelligent ut för att kvala in.

Jag borde starta ett eget bokförlag, böcker till folket. Ren underhållning, sorry folket inga deckare. Ett förlag där det inte är så viktigt med att vinna priser, med smal litteratur som ett fåtal läser, utan böcker med läsupplevelse, avkopplande hängmattelitteratur, som får läsaren att stressa av från vardagen. Ett bokförlag som tar texten tillbaka till folket, som får alla att börja läsa böcker igen. Jag har inte hittat ett enda förlag med den typen av inställning. Det känns för mig som om bokförlagen har snöat in sig på fel sak, trying to impress the wrong people. Vilken dag som helst nu startar jag ett bokförlag. Noll kapital, stor vision och drivkraft. Det blir bra det.

Advertisements