Jag ska ha en hemma-hos-intervju på torsdag då jag ska bli intervjuad av Gotlands tidningar. Därför gick larmet tidigt hos oss i morse- storstädning!!! Bara för att jag skriver ska det inte se ut som en bohemlya hos oss, utan ett vanligt ordinärt hem utan monetära issues.

Jag och min man städar olika. Jag städar och plockar från rum till rum. Min man hittar nya problem att lösa, den där skruven i listen, aha, den lutande byrån. Han springer in på garaget, en halvtimme senare och några svordomar lösare har han hittat lim, skruvmejsel, hammare och en skruvtving. Har han städat? Inte ett skit. Jag har gått över till ett nytt rum, medan han gör världen vackrare på sitt sätt. När det gäller städning får han temporär ADHD och måste hugga trädet som är i vägen för skogen, medan jag springer med dammsugaren över alla golven. Det är förmodligen för att jag och han har olika tidsuppfattningar. Ska vi städa? Javisst. Vi har väl alltid städa oavbrutet med vissa avbrott för att laga saker som inte velat bli lagade. Hans sätt att se på städning är cirkulärt, vi städar och städar, andas och städar igen. Det finns aldrig något avslut. Mitt sätt att städa är linjärt. Vi städar nu. Det här är hållplats städning och vid nästa städning tänker jag verkligen inte städa mer. Min man håller sig kvar vid hållplats städning som ett oavvänjt barn som klamrar sig fast vid sin mammas bröstvårta. Jag är mamman. Släpp taget för helvete.

Min man kan inte förstå varför jag inte älskar städning. För honom kanske städning är en livsåskådning, medan det för mig är fängelse utan att ha begått något brott. Jag är aldrig så mordbenägen som när jag ser en mopp. Mörda en avhoppad KGB-agent. No problem. Hand over the mopp, för fan.

Advertisements