Idag har jag under stort hemlighetsmakeri lämnat boken End of game till en som har läst min bok Hallelujabröderna och genast deklarerade att jag var hans favoritförfattare. Det som gör mig extra glad är att han är son till en bibliotekarie.

End of game : världen som lekplats för själen

Varför jag smusslar med boken är för att den är speciell, den förklarar hur jag förenar naturvetenskap med religion. Jag och min man började som vanliga kristna, vilket i och för sig är ovanligt, men det liksom växte i oss det här med Gud. Vi fick inte ihop vår tro med det som finns i Bibeln. Långsamt växte något annat fram, kalla det new age eller vad ni vill. End of game är mycket självutlämnande, det är därför jag inte ger den till vem som helst, men om någon skulle fråga mig rakt ut vad jag tror på, så är det vad som står i boken. Själva tillblivelsen i sig var fantastisk. Plötsligt en dag ramlade titeln ner och jag skrev som besatt i tre månader. Det är knappt så jag har behövt ändra på en enda stavelse. Boken är sprängstoff och mycket utmanande, för både den ickereligiösa och den religiösa.

Jag går inte omkring och tillber saker eller har rutiner för mitt troende. Gud finns, punkt slut. Hen kallas även för källan, eller livskraften… Hur jag särskiljer just min tro från någon annan tro är att det känns gott i min kropp. I min tro hotas jag inte av skärselden om jag gör något eller inte gör något. Jag behöver inte se upp till någon. Det enda jag vet är att det finns en högre makt som är redo att ingripa för mitt bästa när jag ber om det. Gud kan inte ändra onda människor, för vi har tyvärr fri vilja (som en del använder till att skada andra). Gud ingriper inte i vår historia, men för var och gemene man finns en plan som antingen går som planerat eller ändras av andra människor. Jag tror även på demoner som agerar som Guds motsats, drar oss från vårt högre syfte.

Det är sant, jag smusslar med min andlighet på jobbet eller med människor som inte känner mig. Det är inte för att jag skäms, utan helt enkelt för att det tar för lång tid att förklara min livsåskådning. Jag är inte intresserad av att någon demonterar min tro, det är oftast vad som händer när jag möter andra troende. Alldeles för ofta utgår deras tro från att man måste vara rädd för Gud eller ställer frågan varför Gud inte räddar oss. Jag är inte heller intresserad av bevis eller motbevis av Guds existens. I ett strikt naturvetenskapligt synsätt existerar inte Gud och alla som ser syner och demoner har fel på sina nervbanor och behöver äta antipsykotika. Javisst botar det, men löser inte problemet. Att prata med någon som inte tror på Guds existens och bortförklarar alla tecken på synkronicitet som slump fyller ingen funktion för mig. Jag har valt att leva i min tro, inte kämpa för min tro eller bli korsfäst för min tro. Mitt livssyfte är att skriva, inte nödvändigtvis om religion eller andlighet men att utforska i mina karaktärer. Jag har inget problem om folk tycker att jag är knäpp i huvudet, det är så många som har fått höra det när de är före sin tid.

Advertisements