Igår bredde jag ut om mitt tidigare resultat på högskoleprovet. Idag erkänner jag att jag nog har förlorat mot mitt 17 år yngre jag. Visst blir man klokare med åren, men också väldigt mycket långsammare.

På första passet var provdelen en kvantitativ del,  matematik, där frågorna var blandade och av problemlösande karaktär med en massa okända faktorer. Om x är sisådär och y är ute och promenerar i jämn takt hur lång tid tar det för satelliten att färdas i en elliptisk bana runt jorden? Går det att lösa om jag vet att satelliten är rysk och x och y har barn på samma dagis? Det rykte en hel del hjärnceller under passet och eftersom jag är en gumma som färdas åt höger på tidsaxeln graderad i reella tal, har jag blivit mer eftertänksam. Vem bryr sig var de möts om de ändå möts någonstans på en 2,5 kilometers sträcka? Är det inte målet mer än vägen som räknas, även om Sara går dubbelt så snabbt som Knut (skrytare där). Eftersom jag filosoferade alldeles för mycket hade jag 5 minuter kvar att göra 9 uppgifter av 40. Få se om min synska förmåga kickade in där.

När jag kom ut från passet kastade jag in mig på toaletten för att sörpla vatten ur Region Gotlands frikostiga kran på en toa på våning 1 Steffenhuset (tack för denna gåva!). En smula mindre rynkig tack vare sponsorskap. Nästa pass var en verbal del av provet och se det gick mycket bättre. Jag är tydligen bättreslängd i käften även om det är skriftligt än att tänka efter före, dvs formulera huruvida en likformig triangel har trubbiga vinklar som inte kan vässas. Det var ord jag inte hört på år och dagar, möjligen på gammelfarmors tid. “Bettleri och utbjudande av varor undanbedes” stod det t ex på varje lägenhetsdörr när jag var liten. Det enda tiggande som var tillåtet var påskkärringar som knackade dörrar och bjöd på en triangulärvikt papper i utbyte mot godis. Ja, det var livat på verbal-delen, åtminstone i min hjärna.

När tredje passet började var jag mer benägen att be till Gud. “Kära Gud, jag mäktar inte fler kvantitativa mätningar av mitt högre stående jag.” Och Gud sade: “Det blir verbalt den här gången också.” Jag tackade Gud och började upplivat lära mig att det fanns fler ord jag inte kunde på svenska. Läsförståelse, herremije. Jag kan förstå att vi har så många olika kristna religioner. Om man läser ett stycke text och en förstår lite jota och en annan något annat jota, tänk er flera tusen sidor jota jota av Bibeln? Även di lärde lär missförstå.

Vid lunch väste jag åt min dotter som också gjorde högskoleprovet att “go for the carbs”. Våra hjärnor var utsvultna på kolhydrater och fick en extra smörjning och uppviring med en halv liter Coca Cola som inte var light eller Zero. Jag har inte druckit sockerdrycker sedan jag för fjorton år sedan drack en Fanta Berry och blev mer fnissig av den än av en halv flaska vodka. Kan det var en genetisk predisponering till fördel för alkohol? Jag tror man fungerade bättre på vodka under arktiska karga vintrar än av socker som inte sänker fryspunkten i blodet.

Efter lunch var det dags för en kvantitativ del, alltså matte, igen. Koffeindopning fungerar alldeles utmärkt så det gick med flygande fart. Där jag inte kunde lösa uppgiften gissade jag, inte hej vilt, men höftade lite med huvudräkningen som en torgsäljare som erbjuder extrapriser, kompispriser, just för att det är du-priser och vad tror DU att det kostar-priser. Alltså en  helt kvalitativ bedömning baserat på snåriga uteslutningsregler som jag har hittat på.

Innan det femte provpasset började vände jag mig till Gud igen. Ett av de fem passen är en utprovningsdel och det som räknas är två verbala delar och två kvantitativa delar, vilket vi redan hade gjort. Det femte provpasset kunde vara vilket som, om inte Gud kan blanda in sig i leken. “Kära Gud, kan du se till att världen inte är så grym som tillåter tre kvantitativa delar?” Och Gud hörde mig ännu en gång. Jag älskar himmelsk inblandning, även om ni kanske kallar det för slumpen. Ibland är Gud upptagen med att lösa världsfreden, vilket han inte gjorde idag (oops), istället för att hjälpa mig ur knipor.

Halv fem vinglade jag ut ur provsalen glad för att jag överlevde. Det ska bli spännande att se provresultatet. Min hjärna kan inte tänka så mycket mer idag.

Psst! Om ni undrar varför jag har använt många krångliga ord är det för att jag har inspirerats av högskoleprovet. Tänk vad klok jag låter, inte som mitt vanliga finska jag. Tänk att i en oslipad finne gömmer sig en liten ordråtta.

Psst2! I natt drömde jag att jag och min dotter skulle ta bilen till Wisbygymnasiet för högskoleprovet. Det slutade med en roadmovie, där vi gick barfota utmed vägkanten, försökte skjuta på bilen, bröt en blyertspenna mitt itu för att ha något att skriva med och av en outgrundlig anledning hamnade hos en tant som bjöd oss på kakor. När vi skulle hoppa in i vår bil råkade vi hoppa på en buss istället som tog oss åt fel håll. Vi skrek åt busschauffören att stanna och vi klev av mitt i vägen. Min dotter höll god min. Provet skulle börja om tio minuter och det var flera kilometer dit, men fågelvägen, ja det var lika många kilometrar det. Drömmen tog slut när vi sprang mellan huslängor och genade ut i en skog. Jag tog det lite vackert när vi startade bilen imorse, satte på Google Maps och lät den navigera oss till gymnasiet från början till slut. Här tar vi inga chanser, även om tantens drömkakor smakade väldigt gott..

Advertisements